Att åldras är ju också att lära känna sig själv. Jag tror inte att jag riktigt lärt känna mig själv förrän nu.


Det är nog en av de "få" fördelar med att vara vuxen. Nej, såklart finns det fler fördelar med att vara vuxen. Men det är inte alltid lätt. Ibland är vi nog många som minns barndomen som en lättare och problemfri tid.

Att bara kunna gråta ut i mammas famn och få ett plåster kunde rädda en grå dag många gånger. Som vuxen har man så många fler problem som man stöter på, och då räcker det inte alltid med en famn och ett plåster. Även om det, såklart, också faktiskt kan hjälpa ibland. En mammas famn är iallafall alltid för mig en genväg till lättat hjärta.

Så har det alltid varit för mig. Har jag haft problem eller gjort något som jag känt varit fel, har jag berättat det för min mamma och så har det genast släppts en sten från mitt hjärta. Och så är det än idag, att prata med mamma är fortfarande något av den bästa medicinen för mig. Och det har jag ju ingen annan att tacka för, än min älskade mamma. Tack för att du givit mig förtroendet att du alltid finns där för mig.

Och idag har jag mer självinsikt än någonsin. Jag har lätt för att ransaka mig själv och erkänna mina brister.

Den här veckan (det är iofs bara tisdag) har jag varit trött och lättretad. Jag har retad mej på saker jag inte retar mej på annars och känt en känsla av hopplöshet. Idag vet jag varför. För lite sömn, vilket är givet, oregelbundna mattider (ja, jag är som ett barn), och högre tempo än vanligt. Då blir jag trött, grinig och ibland till och med otrevlig. Eller till och med, kanske är flera som tycker att jag är det ofta, men det är absolut inte min mening!

Men vad jag vill ha säga med det är att det är skönt att vara vuxen och kunna inse att det är inte är livet som är skit i största allmänhet, det är jag själv som varit slarvig.!

Något mer som saknas i mitt liv är fysisk aktivitet. Det var verkligen längesen jag tränade, till och med hur längesen som helst sen jag gick en långpromenad. Det är inte bra.

Så innerst inne vet jag ju varför jag känner mig trött och motivationslös just nu.

Och eftersom jag är lärare vet jag ju vad som krävs. Mål.

1. Börja träna. Inte 2 pass om dagen 7 dagar i veckan, utan till en början 2 pass på gymmet eller 2 långpromenader inkl promenad eller cykeltur till jobbet. Sen kan du öka!

2. Ta inte den där sista koppen kaffe runt 20.00 bara för att v gör det. Strunta i den och lägg dig när du brukar, vilket är absolut senast kl 22 i veckorna.

3. Ät mer frukt och grönsaker. Ät mer mellanmål. Lägg ner det där "hinner inte äta frukost-larvet" och ät något på morgonen. Antingen vid morgonmötet eller innan jobbet.

4. Ät något mellanmål på eftermiddagen så att du inte är vrålhungrig när du kommer hem vid 18.00

Så nog har jag lösningar på mina "problem".
Vem vill ha en trött och lättretad fröken liksom? Eller flickvän? Ingen skulle jag tro.

Varför skriver jag det här då?
Jo dels för att jag tar till mig kunskap genom att skriva, och kan jag skriva om det kan jag göra det. Och just nu känner jag att allting helt plötsligt känns tungt. Jag känner liksom att jag inte räcker till. Inte till vänner, familj, pojkvän eller jobb.

Men det beror inte på någon annan, än mej själv!

Mitt liv är underbart. Jag lever verkligen ett fantastiskt liv, jag är bara bortskämd med att tycka att allt är så lätt och får jag många motgångar blir jag deppig. Men ur motgångarna föds framgångarna!


Det är så mycket roligt jag har att se fram emot, och det bästa av allt, min pojkvän som också är min bästa vän, delar jag framtiden med!

Så, ett bad o tidig nattning är vad som gäller för mej :-)

Nä, jag e inte bitter!

:-)!

Kram på er