Alla elever från förskoleklass upp till åk: 4 o Motala kommun har nu fått tillgång till ipads. Det betyder att i min nuvarande klass, en 3-4:a har alla elever fått varsin iPad.

Det är såklart både spännande och skrämmande. Hur ska jag lära mig att undervisa på ett sätt där ipaden fyller sin funktion? Hur ska jag lyckas få eleverna att göra det "de ska" och inte lockas av att kolla youtube-klipp eller ta lustiga kort på varandra när de hittat kamerafunktionen?

Skrämmande för varje hinder och utmaning man kan stöta på, och spännande för varje hinder och utmaning man kan stöta på! Så ser jag på det!

Jag är inget ipadproffs och vet inte alls mycket om just ipads. Jag använder mycket ikt i min undervisning men det är främst powerpoints, Word och notebook som jag lutar mig emot. Jag kan helt ärligt säga att jag skulle ha svårt att klara mig i ett klassrum utan tillgång till kanon eller smartboard. Eller ja, svårt att klara mig är väl att ta i, men min undervisning bygger till största del på någon form av tekniskt hjälpmedel.

För mig måste undervisningen vara varierad och innehålla många olika delar. Därför gör just en smartboard stor skillnad. Allt från att kunna slå på en kort instruktionsfilm, som fångar alla, till att kunna ha tillgång till ett stoppur om man behöver synliggöra hur lång tid man ska arbeta med ett visst moment.


Men iaf, dagens blogginlägg skulle inte handla om kanoner och smartboards, utan istället om ipads.

Utmaning 1: hitta rutiner för hur de ska användas i klassrummet.

Jag hade förberett min klass på att vi troligen skulle behöva möblera om när ipadsen kom. Jag vill alltid ha mina elevers ögon mot mig, men nu med 22 st bortvända skärmar från mej kändes det helt plötsligt inte så bra längre. Det märkte jag direkt under första lektionen. Så, vad gör man då?
Tar eleverna till hjälp såklart!!
Jag bad dem hjälpa mig att tänka hur vi skulle möblera så att jag kunde se vad de arbetade med utan att behöva gå bak i klassrummet.
Jag hade vid ett tillfälle pratat om att jag gärna skulle placera borden med deras näsor riktade mot fönstren/väggen.
Det var inte sena på att "komma på" att så kunde vi ju göra.!

Jag har bloggat om det förr, låt eleverna "tro" att det är deras idé! Vilket det också är!

Tillsammans hjälptes vi åt att flytta om bänkar, bord, stolar och typ allt vad klassrummet innehåller.

Tillslut hade vi hela klassen placerad längs väggar och fönster med näsorna åt, det man enligt traditionell mening, menar är åt fel håll.

Då bad jag om en lösning för hur vi skulle göra när de skulle titta på mig och på tavlan. Deras lösning var såklart enkel "vi vänder ju bara på oss fröken".
Såklart.

Men om ni ska anteckna samtidigt som ni ska kolla på tavlan då? Frågade jag.
- vi antecknar på paddan såklart? Säger en elev.

You name it!

Med de orden sagda sitter vi numera i ett enligt mej trendigt klassrum som för många bryter mot alla pedagogisk tradition. Men efter idag kan jag inte känna mig något annat än nöjd och stolt över våra elever!
Idag har det funkat super, imorgon kanske vi får bakslag, vem vet? Men jag kan ju omöjligt gå in med den inställningen! Hur bra skulle det bli?!

Frågor som; men ska de inte lära sig skriva alls med papper och penna längre? Kommer jag säkert att få, och självklart kommer jag inte lägga den traditonella skrivningen åt sidan, det vore väl rent av korkat. Mina elever ska såklart kunna använda papper och penna när de slutar sexan, men p andra sidan ska de oxå vara grymt grymma på att anteckna på en iPad.!

Frågan är vad de får mest nytta av...


Men, hur ska vi mer använda ipaden då, förutom att skriva på den?

Jo jag har tänkt mig att levandegöra iup:n. Många gånger har jag tänkt tanken och många nätter har jag legat vaken och bitit mej i läppen över en bra lösning. Men efter ett möte med några kollegor från en annan skola fick jag en idé om hur jag skulle göra.
Inget nytt under solen egentligen, men för mig är det nytt att få in rutinen.

Varje elev får enskilt tänka ut tre saker som de vill ska stå med i deras iup. Det kan vara "3:ans tabell", "skilja på b och d" och "klockan" som exempel.

Dessa tre mål skriver jag ner tillsammans med eleven och dessa tre mål arbetar vi med i ca: 2-3 veckor framåt. Detta är en ypperlig sak att träna på paddan. Efter ett lektionsbeting vet eleven precis vad den ska göra, träna på sina iup-mål.
Tydligt, konkret och synligt lärande.
Efter 2-3 veckor utvärderar vi tillsammans och sätter nya mål.
Vill man "testa av" sitt mål kan man naturligtvis göra det tidigare, men då kommer det ju en återkoll om några veckor så det inte är "töm-o-glöm-mål" ;)
Iup:n blir synlig, paddan är med i gamet och eleven får själv syn på sitt lärande. Tänk vad många mål vi hunnit till jul?!?!

Imorgon ska jag testa ytterligare ett nytt projekt. En undersökning som också kan användas som prov för att se elevernas kunskaper. Inte för dem då, utan för hur jag kunnat förmedla kunskapen.!

Fortsättning följer!

Älskade tillvaro och älskade höst!

Jag älskar hösten!

Och just nu längtar jag otroligt mycket tills på lördag! Då ska jag Mallan, Emma och Signe ha en heldag i stan!
strosa i affärer och för mig blir det första shoppingturen med Signe! Ska bli så mysigt och kul.
En heldag med tjejerna är verkligen något man inte kan leva utan!

I veckan blir det mest jobb. Jobb, jobb, jobb... Just nu ligger stort fokus på att hitta ett hållbart och systematiskt system för arbetet med iup!
Återkommer imorgon! Tror jag...

Hela klassen fick tillgång till sina ipads idag, utmaning!!
Sånt gillar vi!!


Annars längtar jag efter mannen i mitt liv.

Egentligen skulle jag skriva om hur fri jag känner mej, men hur jag än vände och vred på meningarna lät det fel.

Men det är så grymt skönt att vara "fri".

Puss på er!

Sitter just nu på tåget hem från Köpenhamn. Vi åkte vid lunch i fredags och åkte hem vid lunch idag!
Går verkligen fort med tåg!!
Åkte 12.00 från Linköping i fredags och var framme vid 15.30 Hade ju stor del av eftermiddagen kvar när man kom fram!

Så vi checkade in och sen åkte vi ner till Ströget och gick och njöt av solen och shoppade. Framåt kvällen åkte vi tillbaka till hotellet och myste lite på rummet innan det var dags för middag.

Hela lördagen spenderade vi på Ströget och på fisketorget!
Och avslutade såklart med finmiddag.

Det har varit en fantastisk helg på alla sätt, framförallt för att jag fått vara med min älskade!

Nu var det visst bara fem min kvar till Linköping!

Hörs!

Ibland, då kan jag skratta åt mänskligheten.
Jag skrattar åt oss alla, som hittat på sånna konstiga saker att bry oss om. Ta bara ett exempel som fotboll. Vuxna män kutar omkring efter en boll och matchens resultat är ungefär som liv eller död för vissa.
Ibland är det så allvarligt så att det blir djupintervjuer och stora omskrivningar. Inte många som i hysterin tänker på att allt handlar om något påhittat, att det är en lek, som vuxna människor leker.


Och säkert är ni många som inte håller med mig, men jag tycker verkligen att fotboll är en lek. Även om jag också spanat på fotbollskillar en gång i tiden.!

En annan sak som är rolig är ju hur vi människor klär och sminkar oss. Jag skriver ofta, eller iaf ibland, om hur svårt jag tycker att det är att gå ut osminkad.!
Hallå?
Vad är det för konstigt påhitt av världen då? Att man ska måla ansiktet och tro att man ser bättre ut?
Alla är ju såklart inte lika fåniga som jag, men lika fånigt som det är att springa efter en boll, tycker jag att det är att känna sig "tvingad" att måla sig i ansiktet innan man går utanför dörren.
Detta är ju bara påhittade saker av mänskligheten.

Och nu kommer jag till inläggets egentliga innehåll. Jag såg något så fruktansvärt hemskt och skandalöst förut. Vid svenska gränsen hade människor bildat en mur för att inte släppa in flyktingarna i landet.....

Ibland blir jag osäker på vissa människors intelligensnivå. Jag brukar inte låta så här nedvärderande, men just nu kan jag inget annat. Människan har "hittat på" att vi har olika land i världen och bor man i t ex Sverige är man svensk. Men egentligen bor vi alla på samma jord. Vi bor på samma planet, andas samma luft och ser samma himmel. Det är bara mänskligheten som skapat gränser mellan olika delar av världen.

Hur kan man inte förstå att det inte existerar "ditt" och "mitt" egentligen?
Att världen är till för alla och att det inte någon bestämd plats där någon ska vara, bara för att man råkat födas där.

Mänskligheten beter sig just nu som en sämre film. En film där människorna tror att de äger ett ställe på jorden och att människor på flykt inte har någon rätt att ta sig in i landet.
What?

Det är skrämmande och patetiskt.

Och kommentarer som "jaha, flyktingarna kan de hjälpa men våra barn och hemlösa som far illa de hjälper man inte".

För det första är definitionen på "våra" intressant. Menar man de som är födda i Sverige? Så att de som haft "turen" att födas i ett land som de slipper fly ifrån är mer värda hjälp än andra?
Tänkte bara om "människors lika värde" nån gång klingat i era öron.

Alla är värda samma hjälp, var man än är. Alla är värda att få leva var de vill på jorden. Vill hela jordens befolkning på i Sverige så ska vi också få göra det, Sverige äger ingen!!!
Såklart det blir trångt och inte går så bra, det kan till och med jag som en simpel mattelärare räkna ut.
Men hoppas ni förstår vad jag menar.

Nu ska jag sjunka ner i badet.

Något frustrerad.

Just nu står jag i ett vägskäl, igen..
Jag är fullkomligt splittrad i mina tankar just nu. Samtidigt som jag tror mig veta hur jag ska göra, så känns det i nästa stund som att jag inte har en aning.!
Det är inte lätt.




En sak är jag iaf säker på, och det är vad jag vill satsa på i framtiden. Mitt drömjobb är kanske inte riktigt som andras, mitt mål är att en dag bli rektor. Oftast när jag säger det ryggar folk tillbaka och utbrister något i stil med; "VA??? Det skulle jag aldrig vilja bli!!!! Aldrig!!!!!"

Jag vet att det är ett tufft jobb, och jag vet att det krävs ett enormt engagemang och en glädje till jobbet för att orka, och mycket mer såklart, men det, är mitt mål.

Sen vet jag såklart inte om jag passar som det, men just nu är det mitt mål. Inom några år.


Men som sagt, några år till i läraryrket med varierade uppgifter och utmaningar... Sen så...

Tänkte sätta mig med en karriärsplan någon dag.


Ikväll har vi haft erfarenhetsutbyte med grytgöls lärare! Så underbart!
Så kul att bolla tankar och idéer.

Åh nej..........


Jag kom på en sak.....


Imorgon är det..




Skolfoto!!!!!!!!!!!!!!

Måste bestämma klädsel ikväll för att minimera paniken imorgonbitti..

Jobbigt!!!!!

Aja, större problem finns det väl, även om detta för tillfället är mitt största.!

Hörs

Jag älskar att ha fullt upp och att ha varje dag planerad. Men när det blir för mycket då har jag lärt mig hur min kropp säger till.

Det första tecknet är att jag drömmer mycket och om många olika saker som jag minns från en och samma natt. Natten till lördag drömde jag om att alla i skolan skulle ställa sig i brygga bland annat och vad tror ni jag kämpar med i sömnen tills att jag fattar att det är en dröm? Att stå i brygga när jag är vaken och pigg är inga problem. Men ni kan ju ana hur jobbigt det var att "tvingas" försöka göra det i sömnen. Vakna iaf i en halv brygga.!

Nästa tecken som också alltid sker under natten är att jag får enorm smärta i näsan!!!
Låter kanske helt sjukt, men så är det.
Det känns precis som att näsan ska frysa sönder och det jag önskar mig mest är en nosvärmare. Som jag tyvärr inte äger nån...

Så istället får jag vira täcket runt näsan och hålla om hårt med båda händerna. Men oftast lägger jag mig i ett varmt bad. För det är verkligen smärta!!!!
Oftast så får jag ju enormt näsblod efter efteråt. Och då blir jag öm i hela kroppen och det känslan är precis som att hela huvudet töms på blod, och just då, när jag hänger över handfatet för att jag inte ens kan böja upp huvudet för det bara forsar, är det ganska skönt för då släpper det onda i näsan.

Tyvärr har jag allt för många vita lakan som fått lida... Ser ut som ett mord har begåtts i sängen.

Oftast lyssnar jag på kroppen efter en sån här natt och bokar av eventuella aktiviteter som ska hända dagen efter, utom jobb, det har jag aldrig valt bort.

Och då, när jag inte lyssnar, resulterar det allt oftare i kraftiga migränanfall.
Och jag är ju inte dummare än att jag förstår att det beror på att jag vill göra allt jag kan och helst på en och samma gång.

Men vem tackar mej för det? Ingen.
Säkert fler som känner igen sig.

Natten till lördag var en sån natt. Och på lördagen skulle vi ha fruhippa för Evelina. Det ville jag verkligen inte prioritera bort, och jag är så glad för att jag inte gjorde det. Klarade av både kidnappning, brunch och femkamp innan huvudet var nära att sprängas i tusen bitar. Så någon utgång blev det inte, trots att jag kämpade in i det sista, men efter att ha stannat och behövt kräkts på vägen hem från Norrköping gav jag upp.
Men jag är glad att jag var med under dagen!

Tidig kväll igår resulterade i att jag kunde vara med på vår återträff med teatern idag. Det är jag också väldigt glad för.

Nu väntar en fullspäckad vecka men jag ska ha näsan i åtanke, mina "näsnätter" är det värsta jag vet.
Men det är ju bra att de finns så jag vet när jag bör planera om....

Får inte svika näsan allt för ofta!

Tack alls som gjort min helg asbra trots mitt mående, man klarar allt, bara man har fantastiska människor omkring sig <3

Ligger i badet och läser min favorittidning. Lärarnas!

Syns att jag läst den i badet.

Jag brukar bli inspirerad och tycka om att läsa det mesta i den, men de senaste gångerna har jag blivit lite besviken på innehållet.
Tog lite bilder, så nu kan ju skaffa er en egen uppfattning.

För att skolan är bara ett stort problem, eller?

Just så, alla lärare gör det. Vi orkar inte annars.

För skolan är så sjuk... Eller?

För att vi har inte valt det här jobbet av en anledning?

Lätt att locka fler när läraryrket framhävs som något av det jobbigaste yrke du kan tänka dig.

Och visst, jag sticker inte under stol med att det är ett krävande yrke och att vi är underbetalda, för det tycker jag att vi är!

Det jobb man lägger ner som lärare är nog mer än de flesta kan tänka sig.

Tänk er att "stå på scen" fem dagar i veckan med minst 20 ögon på dig hela tiden. Du måste vara förberedd, kunna anpassa lektionen på 10 olika sätt, vara konsekvent och bestämd, vara glad och tillmötesgående, och samtidigt som du är in action från ca 7.30-14.30 varje dag, ska du efter det planera och bedöma elevernas resultat och hela tiden vara på väg mot något nytt! Och nu har jag knappast räknat upp hälften av en lärares arbetsdag. En dag ska jag göra det i detalj, för det är ganska häftigt. Många yrkeskategorier inom samma yrke.!

Jag kan utan överdrift säga att jag jobbar långt över min ordinarie arbetstid varje vecka, och då med förtroendetiden inräknad.
Kanske kommer jag också inse att jag inte orkar eller så har jag hittat mitt liv. Även om jag såklart siktar högre också. I framtiden vill såklart jag också klättra på stegen.!

Men vet ni vad? Just nu älskar jag det. Jag älskar mitt jobb och jag tittar aldrig på klockan och önskar att tiden ska gå. Snarare sakta isåfall.

Just nu är jag inne i en sån fas att elverna är så kunskapstörstiga att jag knappt hinner med.
Det är helt fantastiskt!
Att få göra det jag gör, stå framför en klass med ögonen stora som jag vet inte vad och munnen öppen av kundkapstörst, det är det absolut bästa med hela läraryrket.
Dessa lektioner är så roliga och det får mig bara att stå ännu mer frågande till hur det kunnat bli som det blivit i flera skolor.

Barn är aldrig onda, vissa behöver bara hjälp att hitta rätt sorts verktyg.

Och hur trött jag än var idag, så är jag alltid lika lycklig när jag vet att jag får möta mina elever imorgon igen!

När jag började som lärare, eller mer under själva utbildningen och i början, var jag helt inne på att läxor inte skulle vara aktuellt i min undervisning. Jag tyckte att eleverna skulle lära sig på lektionerna och inte behöva arbeta efter skoltid.

Men efter en tid in i läraryrket ändrade jag inställning, kanske på grund av att alla mina kollegor gav läxor och att ingen verkade ha samma inställning till läxor som jag. Som ny osäker lärare blev det lätt så att jag följde mina kollegor och gjorde som de gjorde, eller i värsta fall "gjorde som man alltid har gjort på den skolan". Nu betyder det inte att det gäller den skolan jag jobbar på nu, jag har jobbat på flera skolor.

Vad jag menar med värsta är att vissa saker är helt enkelt inte alltid det bästa, bara för att man gjort så i alla tider på skolan.! Men ibland, är det så, det sticker jag inte under stol med!

Men btw, i början av min karriär gav jag alltså ganska mycket läxor, inte rikligt, men betydligt fler än vad jag ger idag.
Mest för att det var så jag trodde att jag förväntades göra.

Forskning visar också att folk genom åren tänkt att "en ambitiös lärare ger mycket läxor". Idag kanske bilden inte ser riktigt likadan ut, men den lever säkerligen kvar hos vissa.

Sen är det såklart beroende av vilken sorts läxa det är också. Läsläxan är, enligt mig och många forskare har jag i ryggen, ett måste för att läsutvecklingen ska ge bästa resultat. Läsutvecklingen kräver att man läser både hemma och i skolan, så är det. Läsläxan är ett måste.
Och även o högre åldrar kan jag tycka att läsläxan är viktig, för det finns så mycket som en bok kan ge. En läsare kan alltid utvecklas. Läsningen ger också tid för eftertanke och ger utrymme för en tid "med sig själv". Många barn väljer ju inte frivilligt att läsa idag, medan många såklart gör det. Och förhöret av läsläxan anser jag också bör utvecklas beroende på var eleven befinner sig. I de äldre åldrarna är det främst förståelsen av boken jag förhör, har de förstått vad de läst, kan de läsa mellan raderna etc.

Det är liksom inte längre huruvida "fint" man läser, självklart tränas det också, men det tränar vi på många andra olika sätt också.

Nu har ni förstått att denna fröken förespråkar läsläxor.! Men....

Men...

Idag hade jag ett verkligt dilemma.
Jag satt i flera timmar på jobbet och försökte komma på ett bra matteläxsystem. Det ska vara kvalité, de ska lära sig något av det och de ska kunna lösa det på egen hand. Good tänkte jag och fortsatte spåna.

Men nu är jag där igen. Jag kan inte helt övertyga mig själv om att matteläxan är sååååå viktig.

Alltså, det är såklart bra att repetera vad man har gjort i skolan hemma. Men.... Ska jag ge dem en läxa om något de redan kan? Vad ska de sitta och göra det hemma för?
Eller ska jag ge dem en läxa de inte kan för att de ska lära sig hemma?
För det blir ju antingen eller, antingen kan man, eller så kan man inte.
Och vad är då poängen?

Varför i hela friden ska jag ge en läxa till en elev som den ska lära sig hemma, när det är jag som är läraren?!
Det är väl ändå jag som ska lära eleven?

Jag kan ju lämna ifrån mej ansvaret till föräldrarna?
Självklart ska föräldrarna vara med i sitt barns lärande och bidra till kunskapen, jag menar såklart inget annat, men jag kan ju ändå inte lägga över "min" uppgift på hemmet.

Så, vad är en rimlig läxa då?
Jag har nog provat allt. Både gjort bra läxor men desto större floppar. I början gjorde jag egna läxböcker som tog jättelång tid att göra, men som jag blev väldigt stolt över, men vid vidare eftertanke var bara onödigt jobb. Det blev svårt att få den att matcha min egen undervisning, lite ogenomtänkt ja.

Jag har beställt dyra läxböcker som jag också var väldigt stolt över, men det blev bara en onödig kostnad. Den hade svårt att matcha min undervisning....
Det blev liksom ingen helhet i det, för alla elever är olika och alla kan inte ha samma läxa. Så är det bara. Det blev merjobb för mig och desto mer för mina stackars elever som inte fick till sig tydliga läxgenomgångar pga en stressad fröken.

Jag har skickat hem "läxpåsar" som innehöll olika spel där eleverna kunde spela med sina föräldrar eller syskon. För att träna på något av räknesätten på ett mer lekfullt sätt.
Den köper jag faktist, den läxan kan vara en bra läxa!

Jag har skickat hem olika problemlösningsuppgifter där eleverna fått presentera sina olika lösningar för varandra när de kommer tillbaka. Den köper jag också, men varför ska de göra det hemma och inte i skolan?!

Jag har också skickat hem multiplikationsremsor för att befästa multuplikationstabellerna. Den köper jag också, för hur mycket jag än vill, så kan jag inte programmera in alla multiplikationstabeller i huvudet på eleverna. Det är något som man behöver nöta. Och för att vi ska hinna lära oss så myclet som möjligt på lektionerna och inte bara nöta multiplikationstabeller kan det faktiskt vara bra att ge det som läxa.

Idag finns det ju även väldigt bra appar där de kan träna.

Hm, vad har jag mer gett för läxor? Jo såklart praktiska läxor när det handlar om enheter har de fått baka, mäta eller göra mer praktiska uppgifter. Det är också bra läxor. Men.... Men...
Varför kan vi inte lika gärna göra det i skolan??

Varför läxor?

Så här kanske några argument skulle låta:

- Kunskapen befästs bättre om man tränar både hemma och i skolan.
- det är bra att "träna på att få läxor", det blir så mycket mer läxor när de börjar högstadiet.
- skolan ska ge läxor.
- föräldrarna blir mer insatta i sitt barns skolgång
- läxorna ger eleven mer insikt i sitt eget lärande

Okej, mina tankar:
Visst, kunskapen befästs kanske bättre om man tränar både hemma och i skolan, då det gäller sådant som man behöver "printa in" för att det ska underlätta i den övriga undervisningen, t ex multiplikationstabeller. Andra uppgifter som lästal eller problemlösning ser jag ingen anledning till att lägga tid på hemma, kan man det inte är det min uppgift att lära eleven det, kan eleven det, ja då behöver man ju inte träna mer...! Då är det nya utmaningar som gäller.

Träna på att få läxor? Vem är det som säger att det SKA vara mycket läxor på högstadiet? Det är väl likadant där. Lyssnar man och lär sig på lektionerna bör läxor inte vara ett måste där heller.!

Skolan ska ge läxor? Nähe.
Så är det inte. Enligt Skolverket får läraren helt bestämma det själv.

Så. Nixpix.

Föräldrarna blir mer insatta i barnens skolgång, ja kanske, kanske inte. Det har jag inget svar på. Förhoppningsvis är man som förälder nyfiken på vad barnet arbetar med i skolan ändå, med eller utan läxor.

Läxorna ger mer insikt i elevernas lärande. Mja, kanske. Men det tror jag mer har och göra med hur man arbetar med eleverna på lektionerna. Det är, jag vet jag tjatar, lärarens uppgift att påpeka för eleven hur viktigt det är att man vet om att man går i skolan för sin egen skull, inte för frökens skull.!

Jag tror på att man genom diskussion med eleverna når längre i deras tankar.

Men självklart är ju kommunikationen mellan hem och skola a och o. Det är det absolut viktigaste för god undervisning, tror jag.
Föräldrar bör fråga sina barn vad de har lärt sig idag. Det är en jättebra fråga. Låt dem reflektera över vad de lärt sig just idag.
Till en början kommer de kanske svara "inget". Men efter en stund kommer de förhoppningsvis kunna svara mer utläggande..

Så, veckans läxa skulle ju kunna vara att elverna ska berätta för sina föräldrar vad de har lärt sig i veckan? Då får eleverna reflektera över sitt eget lärande.

Hm, men detta gav mig egentligen inte svar på vad jag ska ge för matteläxor...

Men, tror det får bli tabelläxa till att börja med, men är man säker på tabellerna får man givetvis en annan läxa.....DILEMMA!!!!
Ge läxa bara för att???

Hm. Nä...

Förstår ni mina tankar?

Ska tänka vidare.

Men kan iaf säga att jag nu är tillbaka till mitt gamla tänk och har svårt att motivera mig till varför läxor är nödvändigt.

Vi hörs :-)