Påsklov, och som vanligt har jag svårt att slita mig från jobbet!

Eller, de senaste veckorna har jag faktiskt inte jobbat överdrivet mycket, jag har hållt min arbetstid. Kan kanske ha att göra med att min andra hälft varit hemma en längre tid, det har varit underbart. Men nu är jag gräsänka igen och som de flesta inom läraryrket vet är vårterminen fullspäckad med allt möjligt!!

Just nu är det ju till exempel nationella-prov-tider och självklart vill man att eleverna ska nå så högt resultat som möjligt!

Det här är min 5:e 3:a jag undervisar, så nu börjar man ju kunna de nationella provens innebörd och vad de mäter, även om innehållet varierar från år till år. I år har jag förberett ett "träningshäfte" till mina elever med tillhörande QR-koder.

Eftersom att alla mina 3:or har varsin ipad, vet jag att de kan scanna av qr-koderna.

I stora drag har jag skrivit ner de områden vi arbetat med under terminen och till varje område har jag kopplat en QR-kod.

Under QR-koden döljer sig en film som jag spelat in och där jag visar hur man till exempel gör en uträkning i addition eller subtraktion.

Så eleverna kan helt enkelt träna på sina olika uppgifter och samtidigt kolla på en film där jag förklarar hur de kan göra och tänka.

Älskar 2016 års teknik!

Nog låter man fånig på film och mina kollegor måste tro att jag sitter och pratar med mig själv när jag stänger dörren till arbetsrummet och pratar högt och länge.

Jaja, det är det värt!

NU ska jag fortsätta jobba!

Vilken festlig dag det var igår!
Från morgon till natt.

Morgonen bestod av förberedelser och nervositet! Och kl 10.00 kom Lotta, våran egna proffsfrissa och klippte Victor och gjorde håruppsättning på mig! Tusen tack Lotta!!

Och våran lilla "hemlis" gick också enligt planerna!
Så ett underart sött dop, en vacker vigsel och en fantastisk bröllopsfest bestod vår lördag av! Tack snälla ni för att vi fick dela er fina dag!

Och idag har dagen bestått av mys och jobb. Har studiedag imorgon och då ska jag ha förberett en presentation ang pedagogiska planeringar! Ibland undrar jag verkligen vart tiden tar vägen??

Eller så är det jag som börjar få ett liv utanför jobbet som inte riktigt får det att få ihop! Haha!
Nejdå, klart jag ska få ihop det! Snart så.

Och idag har min fantastisk man (får man skriva så även om man inte är gift?) säkert inte.
Min fantastiska pojkvän lagat middag åt mej.

Och grillat till varmrätt....


Och nu ligger jag i badet. Ska snart gå upp och sjunka ner i soffan bredvid han jag älskar.


Äskade tillvaro!

Arbetsro.

Arbetsro är ett begrepp som används flitigt inom skolan. Arbetsron är också något som många tror inte finns i dagens skolor. Inte sällan ställs frågor kring arbetsron med en gnutta ironi i tonen. Ironi kanske var fel ordval, men frågan ställs med mycket tveksamhet till att arbetsro verkligen existerar.

Ibland kan begreppet vara svårt att definiera. Utan att förvränga sanningen eller ha förutfattade meningar så tror jag att många definierar ordet arbetsro med ett knäpptyst klassrum där eleverna jobbar i en bok och inte gör något väsen av sig överhuvudtaget.

Me like. De lektionerna är fantastiska, att kunna smutta på sitt kaffe samtidigt som eleverna arbetar flitigt med det de ska. Skönt för mig som lärare och antagligen skönt för eleverna eftersom de troligen arbetar med något de redan kan...!

Och hur mycket lär de sig då..?

Jag brukar skilja på 2 lektionstyper.

1. STA (självständigt tyst arbete)
2. Småprat

Något man lärt sig med åren är ju att man vinner så mycket mer på att vara övertydlig.
En lektion där man får ha småprat där gäller det oftast EPA-modellen.

Står det småprat på tavlan får man småprata med sin arbetskamrat och står det sta då ska man arbeta själv och inte prata. Svårare än så är det inte.

Och visst tar det tid innan ett sånthär arbetssätt sätter sig. Och självklart beror det också på från grupp till grupp. Men mest handlar det om att inte ge sig.
Varför skulle jag tillåta ett stökigt klimat i klassrummet? Som jag vistas i mer än vad jag vistas i mitt eget hem? (Nästan)
Men det gäller att va envis. Och efter lov kan det ta tid innan man kommer in i det igen.
Men det gäller ju liksom att aldrig ge sig.

Och givetvis är alltid frågan kring arbetsron intressant, ibland känns det till o med som att elverna inte vill säga att det är arbetsro för att de förväntas säga att det inte är det.

Och börjar man som lärare redan som 22-åring kan jag lova att man blir ifrågasatt från första stund. - ojojoj, hur ska en såndär liten flicksnärta kunna få ordning på alla de här"...
Jotack, dessa kommenterar har man levt med, o även överbevisat, hoppas jag.

I klassrummet är det som jag vill ha det, och är det inte det, sliter jag mitt hår tills att det blir som jag vill ha det.

Allt handlar ju egentligen om att skapa relation. Skapa relation till eleverna. Det ska inte vara någon överraskning vart dom har dig.

Och givetvis är jag ingen superlärare som eleverna niger åt när de kommer över tröskeln, om det nu var så några av er tolkade det.
Jag har mina brister. 

Vi kan ju inte ha bra dagar jämt!

Men, jag har världens bästa jobb och känner världens mäktigaste glädje till att få undervisa, och det överväger stort de strider man får ta om suddigummin som hoppar och skor som inte ställs upp på hyllan.!

Huvudsaken är att vi lär oss massor tillsammans och att man får med sig klassen i hur man vill ha det i klassrummet.

Det är det viktigare. Tycker jag.

Hörs