Klassrumsdesign.

Ordet är kanske obekant, kanske finns det överhuvudtaget inte, och isåfall myntade jag just nu ett nytt uttryck.

Jag gillar inredning, jag gillar att göra om och att pyssla, om det med pyssel menas att flytta om saker på hyllor och så, inte sy överdrag till säng-gavlar eller sy gardiner, då är jag näst intill handlingsförlamad. Mot min vilja.

Men jag vill ha ett snyggt klassrum. Klassrummet är ju ändå det rum man vistas i hela dagarna. Jag är ju nästan mer där än i mitt eget vardagsrum.!

När jag gjorde min praktik när jag pluggade vet jag att jag hade många planer på hur mitt drömklassrum skulle se ut. Men när man väl börja jobba blev det så mycket annat att tänka på att det sista man tänkte på var designen, förutom möbleringen, såklart.

Men nu har jag börja fundera på hur jag egentligen vill ha det. Här är några smakprov:

Det ska inte vara för rörigt på väggarna.

Viktiga saker att ha tycker jag är:
- målen uppsatta
- förmågorna uppsatta
- styrtavla
- stor väggkalender
- något som barnen har gjort
- klasskontrakt

Sen tycker jag om att lägga en personlig toutch, typ min "kunskap är coolt" och vimplarna som barnen gjorde igår.

Men det viktigaste av allt, låt eleverna vara med och bestämma!!
De växer så otroligt mycket i det!

Hörs

Ibland undrar jag verkligen om min hjärna fungerar som den ska. Jag menar, ibland blir jag inte bara förvånad över mitt sätt att tänka, jag blir nästan lite rädd.

Typ som nyss.

Jag ligger i badet. Tvättmaskinen går och jag hör att det är något som slår i mot kanterna i tvättmaskinen. Som ett dovt dunk.

Jag ligger lugnt kvar och tänker - äsch, det är ju bara Jonas hängslen som slår mot kanterna i tvättmaskinen...
Det tar säkerligen 10 sek innan jag kommer på att herregud, Jonas hängslen!! När använde han hängslen sist?? När han var typ 2 år?! Och tvättade ens mamma dom i tvättmaskinen? Men uppenbarligen var det ett välkänt ljud för mig när jag var liten och jag tog antagligen alltid föregivet av någon anledning att det var Jonas hängslen som slog emot..!

Nu kanske ni förstår varför jag blir rädd för mig själv?

1. Varför förknippar jag ljudet så solklart med hängslen?
2. Jonas är min lillebror och det är ca 7 år sen vi bodde under samma tak.
3. Jonas slutade använda hängslen när han var 3 år kanske? Vilket betyder att det är ca: 20 år sen.
4. Varför skulle jag tvätta hans hängslen?


Ibland blir hjärnan rent utsagt korkad.
Använde Jonas överhuvudtaget hängslen som liten?


Hur som helst, ibland kan man tänka fel.

Fröken kanske behöver påsklov?

Den här bloggen har fått vara vilande ett tag nu. Jag tycker inte om att säga att jag "inte haft tid" för det är såklart jag hade haft tid om jag prioriterat bloggen, men på grund av att jag prioriterat annat har den inte uppdaterats!

Likaså min träning skulle jag vilja kunna säga att jag inte haft tid med, men det är en så fruktansvärt dålig ursäkt att jag skäms när jag skriver det till och med. Träning har man alltid tid med, man måste bara ta sig tid. Får nog börja med knepet jag dels fick höra under en föreläsning på mitt gym, att börja boka möten med mej själv. Kanske tar jag det mer på allvar när det står "möte med josefine" inplanerat i kalendern. Med risk för att låta sanslöst fånig.!
Men de senaste veckorna har jag haft utbildningar och möten nästan varje eftermiddag och de har jag jurister missat, därför borde jag ku inte missa mina möten heller, tycker jag!

Ikväll fick jag iaf lagårdsdörren ur vagnen, jag var hur trött som helst nör jag kom hem från läromedelsmässan. La mej på soffan och tänkte, här ska jag ligga tills jag somnar för jag orkar inte göra ett dugg. Även lite förkyld är jag. Men då kom äntligen min kraft tillbaka och jag bestämde mej för att hoppa i träningskläderna och ge mej ut på en pw även om jag var såååå trött. 5 raska km blev det iaf och vilken energi jag fick sen! Herregud, hann nästan planera upp hela skolavslutningen på vägen :-) o när jag kom hem tog jag tag i städningen och hann förbereda allt inför morgondagen. Så det där med att lägga sig på soffan o tro att man inte orkar, de e inte alltid sant! Känner mej görsapigg nu!!

Som sagt, mitt liv innehåller mycket möten, utbildningar och framtidsplanering just nu. Och som jag älskart!
Och med framtidsplanering så gäller det inte bara jobbmässigt, utan även i privatlivet.
I snart tre månader har jag varit tillsammans med min V nu. Tiden går fort, trots allt. Trots att vi är många mil ifrån varandra, oftast.
Men i påsk ses vi igen och då väntar två underbara veckor tillsammans.

Det känns så märkligt ibland, när jag ser tillbaka till innan jul. Då såg mitt liv helt annorlunda ut och planerna var inte alls som nu.
Inte på några sätt, knappt. Jag känner mig så glad, stark och lycklig framförallt!
Fortfarande lever jag i någon slags drömvärld, men sakta men säkert börjar jag inse att det är min verklighet.

Det går bra nu, kan man säga!

Det finns så otroligt mycket roligt att se fram emot just nu!

Imorgon väntar också en riktig heldag, först en annorlunda skoldag, sen aw på gästis, sen tacos med Hanna och sen hotellet.
Jag älskar när livet flyter på, gärna i 190% det gör mej lixom inte! iaf inte till påsk :-) sen kan hastigheten saktas ner.!

Jag älskar livet just nu och jag älskar min V.

Hörs.

Äntligen! Äntligen äger jag en gammal skolbänk!

Lycka!

Det här är också lycka:

Ha en skön kväll.

Idag var inte läraryrket guld och gröna skogar som jag så gärna alltid vill få det låta som. Idag fick jag bli sådär arg som jag näst intill aldrig behöver bli. Efter en sån lektion är man ju såklart mest besviken på sig själv. Vad hade jag kunnat görs annorlunda? Men i det här fallet tycker jag själv att mitt lektionsupplägg var ganska bra och jag var inte särkilt trött eller förkyld heller. Inget att skylla på med andra ord.

Eller rättare sagt, jag har ingen given förklaring. Kan ju kritiskt granska mig själv hur länge som helst.

Men iaf. Arg, frustrerad och besviken går jag efter lektionen och sätter mig i soffan i lärarrummet med kollegorna. Drar en av mina astmatiska suckar som vid det tillfället inte var av välmående och beklagar mig över hur DÅLIG lektion jag haft, beredd att kasta in handduken, typ.

DÅ!!!
Knackar det på dörren. En av våra yngre elever kommer in lite uppstressad och säger att han behöver hjälp.
- med vad? frågar vi med förhoppning om att det inte gäller nån konflikt.
- jag kokar!!!! Utrycker han förtvivlat.
- kan du hjälpa mej att ta av mej jackan? Säger han sedan med andan i halsen och rädsla för att rasten ska ta slut innan han fått hjälp med jackan. Saken är den bara att medan han ber om hjälp med jackan så tar han samtidigt av sig den själv.
Innan hans fröken hunnit resa sig för att hjälpa honom är jackan av och han är redo att ge sig ut på rast igen.
- men, skulle vi inte hjälpa dej med jackan?
- jovisstja, men jag glömde det, säger han och rusar ut igen.

För er kanske det inte låter lika roligt som det var för oss. Hade man varit med hade man sett det oerhört gulliga i situationen. Varför gick han inte bara in o tog av sig jackan?

Jo för att barn är barn, och de är fantastiska.

Läraryrket är visst guld och gröna skogar, varje gång jag tvivlar, slutar det ändå alltid med att jag blir övertygad om motsatsen!

Vi alla fick oss ett gott skratt i soffan och resterande lektioner var toppen!

Allt kan ju inte va top notch jämt, bara att inse. Även om jag inte vill det.

Barn sprider glädje och alla barn är fantastiska. Så är det.

Lärare lever livet.!

Mål, framgång, karriär! Jag älskar dom orden! (Vet att det inte heter dom, för er som störde sig på det).
Jag har mål, många delmål och några mer långsiktiga.

Min tid är nu, det är lite så jag känner.
Snart har jag jobbat som lärare i 5 år.! Inte mycket tycker kanske vissa, men jag är grymt taggad på nya utmaningar! Jag vill absolut inte lämna undervisningen, undervisa är ju de bästa jag vet, som en kollega sa: - du älskar ju klassrummet!!!
Ja, det gör jag!
Men jag vill utvecklas, anta nya utmaningar och så småningom nå ett mer långsiktigt mål!
För mig är det inte främst lönen som lockar, utan möjligheten att få fortsätta leva med ett jobb jag älskar.
Och dessutom få utvecklas i det.

Jag har tusen tankar och det är många olika möjligheter som helt plötsligt öppnat sig.

Det är nu jag ska hoppa på tåget. Om några år, är mitt mål i privatlivet att ha egen familj. Jag vill såklart också ha barn, villa, husvagn och kocken på hemmaplan.!.!


Men just nu gäller det mest att ta vara på nuet och njuta av alla chanser man får.
Jag vet vad jag vill, men också var jag står.


Mycket gåtor i det här inlägget kanske. Men jag är sjukt glad, o lite stolt.


Delmål 1 -check!


Hörs