Jag är med i hel mängd olika pedagogiska grupper på Facebook. Det är verkligen en tillgång! Så fort man tjeckar nyhetsflödet finns det alltid något som man fastnar med blicken på.

Idag gjorde jag det verkligen, men det var definitivt inte positivt!


På en skola hade de infört "kompisträd" eller "kompis-sol" också kallat. Pedagogerna hade märkt ut en plats på skolgården som eleverna kunde gå till om de kände sig ensamma. Meningen var då att de andra eleverna/lärarna skulle se att den eleven kände sig utanför och var ensam.

En förälder hade då berättat att hennes dotter hade stått vid det trädet en hel rast men att ingen hade kommit och tagit hand om henne...

Stackars stackars stackars tjej!!!!!

Herregud, ibland blir jag mörkrädd?

Sätter man ett sådant arbetssätt i verk får man verkligen se till att det sköts på ett korrekt sätt.

Jag är lite upprörd nu känner jag.

Just nu är jag inne i ett jobbflow! Inte för att det hör jättemycket till ovanligheterna, men jag ä inne i mer flow än vanligt. Även om vi inte behöver nämna att jag försov mig imorse. Men nu när jag ändå nämner det kan jag ju säga att försovning för mig är att komma till jobbet 15 min innan min ordinarie jobbtid börjar (och då är det ändå 20 min kvar tills att min första lektion börjar, så nån megaförsovning vare inte, bara för att jag är expert på att gå i försvarsställning.!

Btw. Idag har jag tänkt kring läxor. Jag har aldrig varit en förespråkare av läxor. Men. Men. Jag har under mina år i yrket ändå sett stora fördelar med att ha läxor, men då är det OCKSÅ rätt läxor jag pratar om. Jag tycker att en läxa, ska eleven kunna sköta näst intill själv utan föräldrars vägvisning. Förutom då det gäller att bli förhörd eller läsa upp läsläxan, då är det ju absolut nödvändigt med vuxenstöd.
En läxa, ska vara en träning på något man gått igenom i skolan och absolut inte vara obekant för eleven.
Men då kan man också tänka att vad är det för mening med att ha läxa i något man redan kan?! Så så ska det ju inte heller vara. Utan en läxa ska vara anpassad efter elevens förmåga. Så har man 25 elever får man göra 25 olika läxor.. Nä, där inser även jag att nån måtta får de va! Men ni greppar kanske mitt tänk?



Btw, jag har som sagt startat en klassblogg. Jag har tusen tankar kring hur jag vill använda den men måste även här stoppa mig själv för att inte göra allt på en gång.


Men iaf, idag har jag flippat mitt klassrum. Typ.
Veckans matteläxa är additionsalgoritmer. Då tänkte jag så här. Hur kan jag på bästa sätt vara en läxhjälp hemma med hjälp av bloggen? Jo jag filmar hur man gör uträkningen o lägger upp på bloggen såklart!
Nu bloggar jag från paddan o det var den jag började göra film på men de gick sådär kan jag säga...
Så den färdiga filmen filmade jag med mobilen och den kommer upp på klassbloggen imorgon.


Men min tanke är att inför varje matteläxa (även andra läxor också, men jag börjar med matten) lägga upp en film på bloggen hur man gör. Då har vi gått igenom läxan i skolan och den finns på bloggen. Mina elever har tillgång till dator, mobil eller iPad hemma så jag vet att de har möjlighet att titta på bloggen hemifrån.


För jag förstår att man även som förälder behöver mjuka upp minnet gällande algoritmer, hårda och mjuka vokaler etc ;) inte alltid vardagsprat.

Bye bye

P.s jag har mobil igen!

Det är många bloggar igång i mitt liv just nu! Men de andra bloggarna är ju jobbrelaterade, så det här är ju den bloggen som är jag, och där jag nu i förhand kan be om ursäkt för ev slarvfel.! Här skriver jag bara, korrekturläser nada.

Det är så spännande att se att det ändå är några som följer bloggen, även när jag inte länkar den på fejjan!
Man undrar ju såklart vilka ni är? Känner jag er? Har vi en relation till varandra? Eller är du bara som jag, nyfiken :-)
Många bloggar följer jag av ren nyfikenhet, men andra följer jag för att jag blir inspirerad och glad!


Så, det är blandad kompott.

Idag var första dagen efter lovet, vaknade kl.05.00 och var lika taggad som vanligt! Trodde nästan att jag skulle vara lite mer sliten efter mina upptåg på lovet, men icke. Samlade nog extra kraft istället. Började dagen med ett lönesamtal som jag trodde att jag skulle ha den 23/3 men det var tydligen idag! Men de gjorde inget, jag gillar lönesamtal :-) kul och få höra vad man kan utveckla för att bli bättre. Jag nöjer mig ju inte förrän jag är bäst, såklart.

Riktigt bra start efter lovet, jag älskar ju verkligen mitt fantastiska jobb, och det har ni hört trehundrasjuttioelva gånger så egentligen
är det inget att skriva.

För övrigt så dog min mobil igår, väntar på en ny. Äntligen!!!
Så om ni förgäves försökt få kontakt mej så äre inte att jag undviker just dig, jag undviker alla isåfall.
Nu tror jag inte att så är fallet, men det är gött att skriva like a upptagen woman. Osäker på engelska stavningen till upptagen!

Haha åh vad jag kan glädjas åt andras kärlek, speciellt idag kände jag :-) hihi.




Och förresten, jag kom hem!!
Men det bör ni ju redan greppat ;)

Jag fixade det, sjukt stolt över mej själv.!!!
Så nu bör jag ju fixa allt!!


Jag räknade till att jag fick 12 sms med frågan om jag kom fram när jag åkte till Norge :-)
Det tycker jag är gulligt, o då räknade jag inte med de som skrev på fejjan! Har jag underbara personer i min närhet eller? Svar ja!!

Eller så äre bara ett tecken på att 12 personer verkligen var oroliga för om jag fixa det, men det är ju oxå gulligt!!! :-)


Btw, jag fixa det, jag är hemma och jag är stolt. Men framförallt så är jag lycklig.


Ni vet varför.

Teater var det idag också. Oerhört kul!

Jag längtar till vår och premiär!

Hörs

Okej, nu är min resa snart slutförd. Nu återstår bara, låt se, 19 timmars restid hem. Och nej, jag har inte varit i Thailand eller Kina, jag har varit i Norge.

Färjan går 21.50 ikväll och då börjar min hemresa. Så lär inte bli mycket sömn de kommande timmarna.

Men vad gör det? Min V följer mig till flygplatsen så det känns tryggt.
Slipper jag åka färjan själv ikväll också. Det är verkligen rena rama Skärgårdsdoktorn det här, o hur mycket älskar inte jag det då?

Den här resan har jag ju faktikst lärt mig en hel del. Dels att jag faktikst inte är ett omöjligt fall, jag kan hitta på flygplatser själv och till och med komma med rätt flyg. Jag kan orientera mig med hjälp av min röst och förmågan att se helt ogenerad ut när jag frågat samma person 3 gånger om jag verkligen uppfattat vägen rätt.

Något jag också lärt mig är att fisk är godare än kött. Jag har aldrig nånsin ens tänkt tanken att beställa firre på en restaurang, men efter den här resan, eller egentligen efter att jag blev tillsammans med V, så kommer jag lätt beställa fisk nästa gång jag går ut och äter. Men då gäller det verkligen att fiskmakarn är lika makalös som min kock, vilket kan vara svårslaget.
Men fisk är verkligen så underbart gott, jag tror att mitt icke jättemäktiga intresse för firrar grundar sig i mina referenser till gråa slemmiga skolmatsströmmingar! (Inte på tjällmo skola menar jag, där gillar jag fisken, men när jag själv gick i skolan).

En till sak jag lärt mig, det är att man lika gärna kan använda sked som kniv när man ska bre smör på en smörgås. Tänk er en såndär macka som går sönder när du ska försöka bre med en bordskniv eftersom du inte har nån smörkniv, det är ju värdelöst! Då gåre bättre med en sked :-) det har min kock lärt mig.

Sen har jag lärt mig att inte tjata och försöka planera så mycket inför framtiden... Det är svårt, men jag är ju i upplärningstsdiet :-) när man är 130 mil ifrån varandra, äre ju inte konstigt om man vill veta när man ska ses nästa gång, men äre så att det inte går att ta reda på, då äre ju så!!
Nu vet jag att vi ses vid påsk. Men det räckte uppenbarligen inte för mig förut och sa säkert vid ett flertal tillfällen att jag ville veta när vi ses efter det. Då sa V till o jag älskart, ibland behöver jag en "wake up-smäll". Hur roligt äre med en tjatande flickvän? Inte ett dugg. Så det la jag genast av med. Hoppas jag, om inte annat hoppas jag att jag väcks igen.!

Tycker man om varandra, och är menade för varandra, då borde ju ingenting vara omöjligt. Och jag ska INTE vara den som gör det möjliga omöjligt.

Att jag är en planerarnänniska, det är svårt att göra nåt åt, men jag kan ju nöja mej med att planera påsken, först en vecka i Sverige och sen en vecka i Norge! Great!

Som jag känner nu, så finns det iallafall ingenting som skulle kunna gå fel. Life is good.

Snart dags att bege sig till restaurangen och möta upp V för att sedan åka till färjan.

Imorgonbitti flyger jag, första flyget är ett 30/platsers probellerplan. Känns bra.!.

Ha en skön kväll

Hörs

Jag är egentligen ingen speciell.
Men det är precis det, jag känner mig ikväll.

För det känns så märkligt och obekant, ja lixom lite för bra för att vara sant.

För att nu har jag verkligen förstått,
att några av min livs viktigaste mål har nått.

För min tanke med min blogg var inte bara att skriva, och inte heller att endast tiden fördriva.


Jag skaffade den för att skriva om mitt liv, för att lära mig stå för mina egna initiativ.

Bli stark i mig själv och lära mig leva med den jag är, men en inre längtan om att också kunna bli kär...

Jag kan verkligen utan tvekan skriva, att jag lyckas med detta utan att driva!

Och här tog min lust och kraft slut, jag som hade sånt himla driv förut..

Jag ville ju få fram nåt klämchekt slut, men det gick åt fanders tillslut.

Nu måste jag sluta rimma på slut, för det enda jag kommer på är ordet "förut".

Ja jisses vad denna "dikt" balla ur, men dikter är ju lite fånigt kanske så de va ju nästan tur!

Nej nej, alla dikter är inte fyskam, men när man skriver som jag äre skämskudde fram!

Så det är väl bäst att jag lägger av? Jag ville ju egentligen bara skriva att jag är glad.

Och vet ni vad?
Glad rimmar inte på vad.

Så vilket oflyt det nu blev, men det gör inget, den här dikten är ju ändå lite skev!

Btw, life is good.

Bye.
Hörs

Jag fattar inte hur jag kunde göra det.

Aldrig förr har jag varit så dum. Det känns som att hela livet runnit ur min hand. Jag har inte koll på någonting.

Vare gång jag får inspiration och känner glädje över något, så slutar det med att jag bli påmind om ett av mitt livs största misstag.

Jag begriper inte, och så tungt kunde det ju inte vara att bära.

Jag är en idiot. En julbelidiot.


Jag är inte hel längre.


Jag önskar att jag kunde göra det ogjort. Men förhoppningsvis, gör jag inte om samma misstag...












att glömma kalendern hemma :-)

Hörs :-)

Jag är ingen kattmänniska. Jag har alltid varit superallergisk mot katter, så jag har helt enkelt inte behövt att bli en kattmänniska. Tills att jag för några år sen bestämde mig för att börja tåla katter. Mm.. Låter idiotiskt va? Men så var det iallafall.

Jag bestämde mig för att börja tåla katter och köpte en kattunge. De första månaderna var ett rent... Jag trodde aldrig att det skulle gå, men det gick. Det var då jag började inse att katter är underbara djur.

Här var min första lilla ängel, Estelle. Döpt efter prinsessan eftersom hon var/är en prinsessa.
Prinsessan bor inte hos mig längre, men jag tror och hoppas att hon lever och har det bra. Man kan verkligen sakna ett djur som man stått så nära!

Numera bor en ny liten myskisse hos mig!

Den här lilla raringen heter Minoe.

Hon är min lilla solstråle.


Jag hoppas att vi hittar en bra lösning för min lilla tjej. Ville bara skriva det.


Hörs

Idag följde jag inte med V till jobbet. Jag är hemma i lägenheten och tanken var att jag även idag skulle jobba lite. Men istället har jag tagit en lång dusch, tittat på en Wallander, sovit lite och fönstershoppat på nätet.!

Jag tog helt enkelt en sportlovsdag idag. Det var riktigt skönt!
Nu väntar jag på att klockan ska bli åtta så att V kommer hem!
Vi ska laga tacos och mysa ikväll.

Igår hade jag verkligen en fantastisk alla hjärtans dag, blev oerhört bortskämd. Jag är så glad över att ha träffat min V. Allting känns så bra.

Det är så mysigt att planera inför framtiden. Vi har så mycket framför oss.

Den här bilden är tagen från vsrdagsrumsfönstret. Jag som älskar skärgårdslandskap!
Jag känner på mig att många av mina sommarlovsdagar kommer att spenderas här!

Nu ska jag fortsätta vänta på att klockan ska bli åtta!

Hörs