Alla förberedelser klara inför morgondagen. Vilka fantastiska elever vi har!

Nu återstår det bara att genomföra morgondagen och hoppas på att det iallafall är uppehåll några timmar under dagen. Regn är det väl bara att ställa in sig på, och då är det bara att göra det bästa av situationen!

Efter arbetsdagen åkte jag till Finspång och mötte upp Hanna för att gå en sväng på marknaden samt avsluta med en middag på Joans. Mycket trevligt.

Och nu ligger jag i badet.

Det är underbart när man hittar balansen i livet, att faktiskt kunna sluta tidigt en fredag för att roa sig!

Jag har ju dock aldrig jobbat sent en fredag med känsla av att "åh kan inte tiden gå så jag får gå hem", utan det har alltid varit av vilja!

Men ibland måste man prioritera annat, för att inte jobbet ska bli hela livet.

Därför ska jag strax gå och lägga mig för att gå upp och jobba kl.07.00 imorgon, lördag.... ;)

Skämt o sido.

Ha en trevlig kväll, vi ses imorgon!
Hoppas jag!

Att en skolklass står och säljer bröd vid ett marknadsstånd på en marknad är ingen nyhet. Att eleverna tar till sig mycket kunskap av att genomföra det är inte heller någon nyhet. Men om man inte för en dialog med eleverna och pratar om vad man lär sig genom att göra det är det lätt att det glöms bort. Det är viktigt att man hela tiden arbetar för synligt lärande!

Som ni redan har förstått ska min klass ha ett marknadsstånd på en marknad, på Tjällmo marknad.

Det huvudsakliga syftet med detta är INTE att samla pengar till klasskassan. Nej det huvudsakliga syftet är just det ovannämnda, LÄRANDE.

Ca: 2 veckor innan marknaden börjar klassens förberedelser.

Till att börja med har vi några historielektioner. Vad är en marknad? Vad betyder det Egentligen? Har det alltid funnits marknad i Tjällmo? Om inte, hur länge har den då funnits?

Här är det lätt att koppla målen till både elevens historiska referensram samt historia kring sin egen hembygd.

Mycket intressanta frågor väcks och det blir lätt för eleverna att referera till sin egen historia.

När introduktionen är genomförd kommer nästa steg. Hur bemöter man kunder? Hur är man en trevlig säljare? Vi kopplar in mål som är knutna till socialt samspel.

Efter detta steg är det dags att börja prata om vad man mer måste kunna för att vara en bra säljare, vilket givetvis för in elevernas tanke på matematik, vilket hela marknadsprojektet inspireras av!

Vi börjar med att prata om växling och kör gemensamma uppgifter på smartboarden. Sen får eleverna arbeta praktiskt med olika växlingsspel.

Sen får eleverna, om de vill, baka hemma och ta med sig till marknadsståndet för att sälja. Då tränar de såklart enheter, såsom liter dl, ml etc..

När vi vet hur många olika sorters bakverk vi har att sälja får eleverna sätta priser. Hur mycket kostar 5 bullar? 10 bullar? Är det dubbla priset eller blir det billigare ju fler man köper?

Eleverna sitter i grupper och prissätter och därefter tar vi en gemensam diskussion i klassen och bestämmer tillsammans, demokrati.!

Eftersom att bakningen är frivillig har klassen också köpt in godis för att sälja. Godiset är i lådor och måste paketeras innan eleverna kan prissätta detta.

Eleverna delas in i grupper och ombeds diskutera hur mycket godis det är rimligt att vara i varje påse. Till sin hjälp får de en våg. Här får vi in begreppen gram, hg och kg.

När eleverna bestämt vikten fördelar de jämt i påsarna. En av godislådorna innehöll fruktkolor, vilket betyder att eleverna fick träna på att sortera och gruppera så det blev ungefär lika många olika smaker i varje påse.

Därmed får vi in svenska, stavning, skriva på datorn mm.

Till godispåsarna ska det även skrivas etiketter. För att avancera den övningen också lägger vi in demokratiska diskussioner om hur utformningen ska se ut. Hade fröken själv fått bestämma hade det varit rosa rosor på alla, men eftersom vi är en klass och som också kommit långt i arbetet med att man kommer fram till beslut genom omröstning bestämde vi tillsammans hur de skulle se ut och att alla målar dem på samma vis.!

Även bild får vi in! ;)

Sedan ska eleverna får skriva om vad de lär sig av att arbeta entreprenöriellt samt även tillverka skyltar.

Under själva marknaden är ju hela stunden där ett tillfälle av lärande. Matematik av att sälja, socialt samspel av att möta och träffa nya människor. Svenska genom att skriva och hålla koll på hur mycket vi säljer.

Och efterarbetet av marknaden innehåller ju också en hel mängd med olika matematiska uppgifter. Hur mycket sålde vi i timmen i genomsnitt? Hur mycket tjänade vi?
Etc etc...

Att arbeta entreprenöriellt ökar inte bara samspelet i klassen, utan det utvecklar eleverna i deras tro på att de kan och fixar att genomföra detta i verkligheten med verkliga pengar. Eleverna lär sig också att ta betalt vis swisch och kontokort.

För mig är det inga problem att arbeta med eleverna en lördag, för den glädje och vinning man får utav det, är helt fantastisk!

Och kan inte eleverna delta på marknaden eftersom det är en lördag, får de ändå vara med i planeringen och förberedelserna eftersom det ingår i den ordinarie undervisningen!

Imorgon och på fredag fortsätter våra förberedelser och det är underbart att se eleverna klura, diskutera och producera!

Och det bästa av allt - eleverna ser själva att de lär sig utav det och att det är ett arbetssätt, inte ett "tjäna pengar till klasskassan-projekt"!

Läroplanen är mycket positiv till entreprenöriellt lärande, vilket gör mig fantastiskt glad!

Såja, nu ska jag vila och hämta nya krafter för ännu en fantastisk arbetsdag med mina elever!

En helg som bäst kan beskrivs med ett ord; lycka.

Ligger i badet, tända ljus, hör en film i bakgrunden och det bästa av allt - vetskapen om att min pojkvän ligger i soffan och tittar på film.

Idag har vi flyttat och städat, sambosar på riktigt nu.

Fantastiska, underbara tillvaro!

I ärlighetens namn hade jag aldrig orkat springa så mycket om inte Paulina stöttat mej! O i ärlighetens namn sprang jag inte exakt hela tiden, men nästan!
O i ärlighetens namn förstörde jag Paulinas motionslopp, de blev mer peppa-Jossan-så-hon-inte-går-under-lopp, vilket betyder att hon inte fick prestera sitt bästa.

Men i ärlighetens namn är jag ändå nöjd och jäkligt sugen på att springa ett lopp till! Nu blir det inga fler mespromenader som jag så stolt brukar insragramma med titeln "pw".
Nu blire "springa" som gäller!!!

Såklart jag överdriver, såklart det blir fler mespromenader och känner jag mej själv rätt lägger jag snart upp en selfie med gula hörlurar och texten "kvällspromenad".

Men när jag lyckats springa 5 km (inte på bandet utan irl) då ska jag stolt lägga upp en bild där det står att jag sprungit.




För vem springer jag för? för sociala medier såklart.!

Eller vad låter det som?

Btw, jag ska inte nöja mej med att vara Paulinas bromskloss nästa år, jag ska tävla mot henne om bästa tid istället. Taget Paulina?

Nu ska jag bada, ta en cider och vänta på att klockan blir ungefär 04.00

Inte så långt kvar. Vänta är ju min specialité.

O i ärlighetens namn, är jag lite missnöjd med att jag inte höll ut o sprang exakt hela tiden.

Ha en bra kväll, hurtbullar!!

Bye

Nöjd!!!

[Bild]

Boost!
Inte tränat på en vecka, och på torsdag ska vi springa blodomloppet! 5 km är inte långt, men jag är osäker på om jag orkar springa hela vägen?
Men det är väl bara att ge sig den på det, eller?

Jag minns ju när 5 min på bandet var jobbigt, o nu kan jag springa 20 min utan problem. Och då äre springa, inte jogga! O på torsdag kan jag ju jogga.
Blir så grymt besviken om jag inte fixat det. 5 ynka km lixom!

Men efter 9-rätters o ingen träning alls på en vecka, känns det sådär.

Men jag fixart.!

För övrigt känner jag mej ganska stressad just nu. Men vet inte varför. Men när jag är stressad försover jag mej och kan inte somna på kvällarna.
Näsblod brukar höra till oxå, men det har jag inte fått än, peppar, peppar!

Tror jag mest är stressad över att jag inte har det helt perfa här hemma. Har lixom bara kommit hem, ställt ner resväskan och använt det jag behövt.

Har lixom inte ens "hunnit" packa upp. Åkte till Motala direkt efter jobbet för att umgås med Mallan och Emma, vilket jag prioriterade högre. Jag behövde träffa dom...

Imorn flyter dagen på med iup-samtal hela eftermiddagen....men sen ska jag hem och packa upp och städa.

Idag är jag för trött för allt typ.

Egentligne handlar det här inlägget om min oro inför att inte orka springa och min press över att inte ha det perfekta hemmet tills att min pojkvän kommer hem på fredag.
Helt onödig ångest egentligen. Så, jag lägger ner.

Orkar jag inte springa är jag inte i mitt livs form och då är det inget att tjura över. Orkar jag springa hela varvet äre high five med mej själv och ingen annan blir väl överdrivet impad än jag själv.
Är inte hemmet perfekt gör v väl inte slut för det, hoppas jag.

Så skärpning, oroa sig för småsaker?
Jag är ju lite lätt paranoid.

Men vet ni vad det bästa är?
Trots min stressade känsla, kan jag just nu ligga i badet och tänka "jaja, det löser sig iaf på något sätt".

Och det, är nog egentligen den största highfiven jag kan göra med mej själv!

För det kunde jag banne mej inte för två år sen.!
Älskade ångestbefrielse!

Ändra tankarna - för din egen skull (och för andras!)

Dessutom om man som jag ändå blir lite paranoid ibland, då kan man ju skriva om det här i bloggen, så kan vännerna välja själva om de vill läsa om det eller inte.!

För hur många gånger om dagen hörde inte ni?
- åh, jag har sån ångest för......

Måste påminna sig själv ibland om hur bra man faktist mår!

High five med livet! Livet leker!
Och jag SKA springa på torsdag!!!
Vad kan stoppa mig, egentligen?

Egobooooooooost!

Åh vad trött jag är just nu.
Sitter på bussen hem.

Ganska mysigt, men hade önskat att jag hade haft täcke och kudde.

På förra flyget satt jag längst bak. För er som undrar.

Jag är nöjd med min prestation idag. Jag frågade INGEN om vägen idag!
Det gjorde jag faktist inte!!!


Dock kom det fram en så hjälpsam uniformsklädd man och frågade om jag behövde hjälp...

I samma stund som han fråga hann jag tänka både en och två gånger innan jag svarade. Skulle jag stå på mig och svara att jag bara stod vid gate-tavlan och funderade, eller skulle jag ta den lätta vägen och säga att hans hjälp var välkommen.

Hur som helst blev mitt svar på frågan om jag behövde hjälp:

- Jag vet faktiskt inte! :o)

Tja, jag ljög ju inte iallafall (",)

Han skrattade och frågade vad jag funderade på och jag erkände att jag faktiskt inte visste vart jag skulle ta vägen.

Han pekade på skylten och rulltrappan framför mig.

- Javisstja, tack! Sa jag och drog bittert iväg med väskan, något besviken över att jag inte kunnat se den förbaskade skylten själv!!

Han kom fram för fort helt enkelt.

Eller.. Så såg jag helt enkelt lite bortkommen ut. Fast det kan jag ju aldrig tro.!

Hur som helst, jag fråga ingen om vägen, det var faktist han som fråga mig.

Och jag gick runt och lukta på parfymer!

High five!

haha, sätt, måste ju skriva att jag såklart vet att sett stavas med e!!!

Och det där med de och dem, de kör jag inte med i bloggen ;)

Såja, försvarsmekanismen satte in.