Idag har jag haft en otroligt mysig och välbehövlig kväll!
En såndär kväll när man sitter i soffan med chokladkaka och jordgubbar tillsammans med sin bästa vän. Timmarna flyger iväg och man kan prata om allt. Älskar sånna kvällar!

Mallan och jag har verkligen alltid haft varandra. Även om vi alltid varit otroligt olika, så har vi ändå alltid varit så lika.

Hon har liksom alltid legat steget före mej i allt! När hon började dejta killar och gå på fester satt jag fortfarande hemma på mitt flickrum och åt Lidl-choklad och såg på Skärgårdsdoktorn.

Medan Mallan varit partymalin flera år tog jag typ mina första tre cider på studenten.!
Men även om vi varit varandras motsatser, så har vi alltid vetat var vi har varandra. Jag har aldrig tvekat en sekund på att kunna ringa Mallan om något hänt. Du är verkligen min själsfrände. Och lika olika är vi idag, vem är det som har familj och barn? Och vem är det som fortfarande inte ens köpt hus med sambon?

Men så är det. Vi blev vänner när vi började förskoleklass. Känns så häftigt att tänka att de som vi har i vår förskoleklass på skolan även ska kunna vara bästa vänner 22 år senare!

En sån här kväll river upp många tankar. River lät lite väl hårt, men vad ska man säga, väcker många tankar låter bättre kanske. Vi har pratat mycket om förändring, och jag kan inte nog säga hur skönt det är att jag är den jag är idag och inte den jag var för 3-4 år sen. Idag är jag stark, tror på mej själv och lever ett liv jag vill leva. Dock har jag fortfarande ett bekräftelsebehov som jag måste arbeta bort. Det är komiskt att höra ens vän berätta hur man varit och är. Man får liksom svart på vitt på vad man behöver utveckla. Och vad gör egentligen några extrakilon??
Jag måste lägga av att må dåligt över bagateller.

Men tack och lov är det bara en liten del i mitt liv. Som förhoppningsvis också är borta snart, ångesten över mina breda höfter och min stora överkropp.!

Det som är skönt att veta är att jag en gång i livet varit med om en djup kris. Jag tror att alla människor måste vara med om det. Någon gång stupa med ansiktet rätt ner i asfalten och inte se någon mening med livet alls, tills att man sakta men säkert börjat uppskatta saker igen.

Jag minns det som igår när jag inte ens kunde handla mat i affären för jag ville inte se glada människor. Hemskt, men det gjorde så fruktansvärt ont.

Men det är passé och just nu mår jag otroligt bra och man ska ta vara på livet. Inte gå runt och oroa sig för saker som inte hänt eller över värdsliga problem.

Man ska vara glad över att man är frisk och har hälsan.

Nu blev det ett något djupare inlägg än vanligt. Men såhär framåt sommaren har det nog en tendens att bli så!!

Ta hand om er!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny plats! http://nouw.com/juuusefin

"kod för att importera min blogg till Nouw: 0514870336"

- Ett beslut är ett beslut och ett beslut håller man sig till, okej? Ja. Man kanske skulle lyssnat lite mer på pappa Rudolf. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget and you name it. Btw, hemma i Svedala är jag och har varit i ...

Vilken härlig dag vi hade igår! Även om man inte hade sovit så mycket natten innan för att gå upp klockan 5 och va i hamnen 05.30, så var det en fantastisk dag på alla vis! Vi åkte som sagt till Mo i rana. Brukar inte särstava det, men jag får vä...

Idag skulle vi på utflykt till traena, men istället blev det en utflykt till Moirana. Detta på grund av färjtiderna, som man är ganska beroende av när befinner sig här ute i havet! Vi var ju tvungna att hinna hem i tid till vår dejt ikväll! Så nu...