År 2015. Ett år som innehållit enormt mycket glädje, lycka och kärlek. Men det har också innehållit en del tvivel, frågetecken, oro och svek. Främst tänker jag på den situation vår värld faktiskt befinner sig i idag. Förhoppningsvis kommer 2016 att bli ett år där tron på mänskligheten är tillbaka och att vi kan blicka tillbaka på ett år där livet ser ljusare ut för alla.

Men egoistiskt, personligt och arbetsmässigt, mitt eget år, har varit underbart.

2015 kunde ju inte börjat bättre, eftersom att jag och Victor faktiskt blev tillsammans på nyårsafton!

Lyckan var total, när vi grillade lamm hemma hos Micke och skålade in det nya året som ett par.

Därefter åkte ju v till sitt jobb som ju är i Norge. Året har alltså innehållit en hel del längtan och saknad. Men vad gör det, så länge man vet att man kommer ses igen och att kärleken är stark.

Så januari innehöll nog mest längtan!
Men självklart hann vi även med att ses en sväng då också!

I februari kom iaf mitt livs nog största prövning. Jag skulle ta mig på egen hand till nordnorge. Och för er som kommer ihåg och känner mig, vet hur galet stort det var för mig! Hehe. Kan man ju skratta åt nu när man är så världsvan....!

Och där fick jag iaf mina närmsta vänner att dra på mungiporna, nej jag vet, jag är sannelelgen inte världsvan. Gick bort mig på skönarboleden förra helgen.

Btw.
I did it.

Med lite detaljplanering kan man lyckas med allt.

Det var en upplevelse att flyga och orientera sig runt!

Väl framme blev jag behandlad som en prinsessa.

Det var ju inte vardag att bli bortskämd av en kock då direkt... Vilket jag är nu..... :-)

3 resor blev det totalt till Norge 2015. Vi får se hur många det blir i år! Om det bara är resor.....

Nästa nämnvärda händelser under året är väl bland annat dessa:

Lustigt att jag lägger upp denna bild som ett av årets viktigaste händelser?
Haha! Den togs ju faktiskt i mars och jag försöker gå framåt sakta men säkert. Den symboliserar iaf mitt jobb och mina fantastiska kollegor. Utan er vet jag inte vad jag skulle göra, tack för att ni finns i mitt liv.

Nästa bild är tagen på en kurs. ICDP som jag gått under året. Många känner säkert till den och den har faktiskt även givit mitt personliga jag, inte bara mitt yrkesmässiga jag, en närmre insikt om mig själv och andra. Tycker dikten berättar det.

Och självklart så vill jag ju fira att vi snart haft både skolblogg och klassblogg i ett år!

Vid påsk bestämde sig Victor och jag för att bli sambos och då fick min älskade lilla tjej flytta hemifrån. Men hon kom till en fantastisk familj så jag vet att hon har det hur bra som helst!

Japp, sambos i min tvåa!

Såklart värt att nämnas! Babyshower för älskade lilla Signe! Eller ja, den var väl för Mallan, men för signes skull kan man väl säga!

Och visst gav den men för livet, eller vad säger du tårtbakarn?

Men såklart lätt värt det.

Som sagt, många resor och mycket väntan blev det, men den som väntar på något gott....

Mitt livs dejt med 9 rätter!

Oförglömliga ögonblick.

Jag sprang mitt första lopp :-)

Tog försäljningsrekord för åk: 3 på en regnig marknad!

Spelade teater med världens härligaste gäng!

Hade en fantastiskt skolavslutning!

Firade in sommarlovet i Ullared!

Åkte till Norge och firade en fantastisk midsommar.

Kom hem och klättrade i höghöjdsbana med min särbegåvade elevassistent!

Och min efterlängtade bästisbebis föddes.

Och även min andra bästisbebis, Viktor :-)

Fruhippa för Evve!

Underbar weekend i Köpenhamn.

Kaffeprovning med elevassistenten!

Började med "halv sex hos mej" med jobbet! Två middagar återstår!

Mitt livs längsta strömavbrott!

Jul på Liseberg med familjen.

Röd jul blev det tillslut!

Victor kom hem innan jul och vi har en underbar tid tillsammans. Firar ett år i övermorgon, såklart!

Mycket annat har också hänt, men detta är lite av vad mitt 2015 bestått av.

Och som avslut på detta vill jag säga;

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.

Så lever jag.


Hoppas att ni alla har haft ett lika underbart år som jag, och att 2016 blir ännu bättre!

Kärlek till er!

Det är framförallt sådana här dagar som man förstår varför man har der yrke som man har!

Idag hade vi Lucia på skolan. På vår skola är det 6:orna eller 5-6:orna som går. I år var det både 5:or och 6:or.

Jag är helt förundrad över hur fantastiska elever vi har! Så duktiga!!!
De är tonsäkra, musikaliska och det absolut bästa av allt - de älskar att sjunga!!!!

Det märks så på dem!
Det är så härligt när man känner den glädjen och kemin med elverna, när man har stått och övat i 80 minuter och de inte vill sluta sjunga!! Det är magiskt!

Och både våra tjejer och killar tar i och har helt fantastiska röster, det är grymt!

Så efter en sån här konsert, när man vet hur det var när man började öva med dem, när sångerna inte satt, 3 var helt nya och näst intill hela gruppen näst vägrade en sång, och man har fått genomgå en del diskussioner, så ser man iallafall att det ger resultat.!

Och tänk så otroligt mycket man kan lära sig på 6 veckor!

Åh vad jag önskar att det var lucia fler gånger om året :-)
Men vem vet, lite planer finns det allt för våren! Inte lucia dock ;)

Åh, svårt att förklara den känslan jag känner nu!
high five med 5-6!!!

Ha en härlig helg! Det ska jag sannerligen ha!!!

Idag ligger jag i badet och mitt huvud fullkomligt bultar av idéer, tankar och drömmar!

Idag fick kännedom om en fantastisk insats av några människor i vår grannby. Jag får gåshud och jag känner ett sånt enormt behov av att haka på! Helst nu. Ikväll.

Men det är just i sådana här situationer jag behöver mina vänner/kollegor som kan få ner mig på jorden och resonera rimlighet.
Men det här är rimligt!! Jag lovar!!

Jag vill inte skriva om min idé än, då det kan feltolkas eller missuppfattas.
Och säkert är "min" idé inte unik. Och då är det väl helt underbart!
För det här är något vi alla privatpersoner kan bidra till!


Jag tror på oss (mänskligheten!).

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Den har ni hört förr va?
Och den stämmer.

Ett långtråkigt arbete för hela vår jord. Tellus - tell us

Förra veckan, eller veckan innan? Gjorde jag ett försök till att ha en mer privat blogg med lösenord och en mer jobbinriktad blogg. Inte för att jag började skriva hemlisar i den här bloggen till folks besvikelse kanske, utan mer för att den faktiskt är väldigt personlig, vilket ju både finns för- och nackdelar med. Idag googlar väl varenda arbetsgivare upp varenda anställd, och vad ska man då tro om mig var min tanke?


Men faktiskt så har den här bloggen blivit en del av mig. Det är i den jag har skrivit om mina mål och mina upplevelser, den är ju faktiskt "jag". Så om någon vill läsa min blogg för att "kolla upp mig", så berättar den ju faktiskt mycket om mig och hur jag är.

En måttligt stressad fröken som älskar sitt jobb lika högt som sina lediga stunder, för självklart älskar jag min pojkvän, familj och vänner mer än mitt yrke, men de är inte långt ifrån varandra på listan!

Och förresten så pratar jag mycket om att det är viktigt att skilja på jobb och att vara sig själv, pyttsan! Det fick jag ju verkligen bevis för att jag inte kunde leva upp till när jag hade två bloggar, en om mig och en om mitt jobb. Det går ju inte, jobbet är ju en alldeles för stor del i mitt liv för att jag ska kunna skriva en hel blogg om bara mig själv!!

Men idag tänkte jag faktikskt skriva om mig!

Jag gick tillbaka ett år i bloggen och läste om vad jag skrev förra året i december..

Ibland glömmer jag bort hur dåligt jag faktiskt har mått, och att jag borde njuta mer av det liv jag lever nu.
Även om jag är en livsnjutare, som jag får höra, så är det så lätt att man glömmer.

Ungefär i jämförelse med hur mycket jag älskar el numera!!! För det fick man ju perspektiv på i fredags/lördags...

Förra julen var jag glad för att jag kunde njuta av julen igen.

I år är jag glad för att jag är lycklig igen, och jag kan sätta mig och titta upp mot granarna med ett leende.. Men inte samma granar, för jag har flyttat till en annan lägenhet med min pojkvän.

Är det inte märkligt hur livet kan förändras på ett år?

sista bilden skrev jag samma dag som jag sedan träffade v för första gången.

Ta vara på livet, och lyckan!
Puss på er!

Ja det kändes det verkligen som i fredags när jag kom hem. Om denna natt hade infunnit sig för ca 3 år sen hade jag inte klarat av att sova ensam hemma!!
För det första är jag lite rädd när det knakar i fönstren och blåser storm, och för det andra är jag nog den mest mörkrädda 27-åringen i Sverige.

Men "skam den som ger sig", det har väl varit mina ledord detta år! Kommer passa bra när jag skriver årskrönikan.!.!

Och för det tredje då så hade jag vägrat åka till Göteborg med oplattat hår och sminkat mig i mörker. Men, även det, gjorde jag! Hör o häpna!

Så, såg det ut, morgonen hos mig den 5:e december!

Men jag ska inte klaga, det var nog det längsta strömavbrott jag upplevt på 27 år. Och var 27:e kan man ju stå ut!

Sen iaf, så åkte jag till Göteborg och Liseberg med min älskade familj. Kände mig som barn på nytt! Så mysigt!

Tack världens bästa familj för en underbar helg med mycket jul och energipåfyllnad!

Nu är vi på väg hem, och jag hoppas innerligt att strömmen är tillbaka!!

Annars kommer jag bergis ställa mej på trappan och skrika ut "0h Helga natt".

Sitter här i badet och känner att rösten börjar sakta men säkert smyga sig tillbaka. Att träna luciatåg utan röst är inte det lättaste, tro mig!
Att man dessutom inte har sovit under natten pga feberdrömmar och halsont gör ju inte lärarkaraktären bättre.

Så idag skickade mina fantastiska kollegor hela mig vid lunch, jag tycker det är fruktansvärt svårt att komma hem tidigt. Det är ljust ute och hos grannarna är ingen hemma. Jag får liksom dåligt samvete för att jag är hemma så tidigt!!
Det känns så fel. Men idag är det min första sjukskrivingsdag som lärare. Från lunch och fram till eftermiddagen.

Men men. Någon gång måste vara den första, och imorgon ska jag vara frisk!!!
Jag mår ju redan bättre. Har sovit från kl.12.00 ca-18.00

Har iaf hunnit fixa lite annat praktiskt nu från 18 då jag vaknade, beställt lite julklappar etc.

Känns skönt.

Sitter också och tänker tillbaka på förra julen. Då hade jag ingen aning om att jag på nyår skulle bli tillsammans med den finaste killen i hela universum!

Jag minns såväl när jag satt i mamma och pappas soffa på juldagen och messade med v. Vi pratade om att gå ut tillsammans på Joans, men jag fegade ur Efterosm jag inte kände honom så väl.

Istället träffade jag Mallan på kvällen och vi åkte runt i bilen och pratade om allt och inget, supermysig kväll!
Då väntade hon ju också lilla Signis :-)

Några dagar efteråt, eller den 27:e närmare bestämt åkte jag o Mallan in på mellandagsrea i stan. Eller, vi stod i bilkö hur länge som helst för att ta oss till centrum! Så vi åkte till Hageby istället!

Under denna shoppingtur fick Mallan mej att föreslå att Victor och jag skulle ses på kvällen, o han var på!
Jag minns det som igår ;)

Skapligt nervös shoppade vi vidare och åkte sedan hem. Jag åkte hem, gjorde mig iordning och åkte sedan till min farmors fd bostadshus och plingade på. Sen dess är jag såld.

Så den 31/12 kunde vi båda säga att vi faktiskt är ett par.

Så det kan gå fort, riktigt fort.

Jag glömmer aldrig första maten du bjöd på, första blicken i trappuppgången och första kramen i köket.

På nyår firar vi ett år av kärlek, och i jul firar vi vår första gemensamma jul.

I love you!