Åh, vad tyst det är!

Så här tyst är det bara när man kommer hem från en festival.. Nu börjar redan mina närmsta vänner veckla ner ögonbrynen och tänka: Eh, okej, hur många festivaler har Jossan varit på, 2 om Gransnäs med konfirmationen räknas?! HAHA, helt rätt mina vänner, men måste ju typ inleda så, kan ju inte skriva att jag var på min första festival det året jag fyller 26?? Jag kände mej verkligen som lillgammal fjortis när jag stod och hoppa i regnkläder och gummistövlar bredvid dom 10 år yngre i korta jeansshorts, leriga converse och självlysande halsband!! Men kul, det hade jag! Frös lite gjorde jag men inte mycket, det var värst när regnet trängde igenom mitt linne, två huvtröjor, skinnjackan +regnjackan… men, kul var det!!

Hade ju turen att låna Mallans lägenhet över natten! TACK TACK! Träffade mycket härligt folk också, minnen för livet! Men enligt mitt horoskop skulle lördagen innehålla en av sommarens mest romantiska dagar, shit vilken oromantisk sommar jag lär få då!! Men samtidigt är jag glad över att romantiken inte flödade igår, kände mej inte så vidare läcker indränkt i lera, utsmetat smink och blött hår! Men kul, det hade vi! 3:e gången jag skriver att vi hade kul tror jag, men det är för att övertyga er som är som mej egentligen, hatar att inte kunna smita in på toan och platta till de där ”regnlockarna” som kommer fram och behöva inse att man bör klä sig smart istället för fint!

Hur som helst, jag tror jag glömt vad musik kan göra med en människa, det är magi! Att stå i ett folkhav med ca: 50 000 människor och lyssna på grymt bra musik, det är ren MAGI! Jag fick även min högsta önskan uppfylld, Håkan Hellström kom som gästartist. Till och med en tår kom då. För mig var det lycka. I bilen hem slog det mig en tanke att det var fest på Godegårds festplats igår.. jag råkade dra en filosofisk suck och yttra det högt, Med Ida i knäet och Mallan och Bella tätt intill mej har jag nog aldrig fått såna klotformade ögon mot mej med ett ilsket ansiktsuttryck som bröt ut i asgarv med orden: LÄGG NER NU JOSSAN! Och visst, jag lägger ner, det var nog grymt mycket mäktigare att vara på Bråvalla än dansbanan i Godegård, men… men…

Jag har en liten förkärlek till bonnfester, frågan är varför?  Det är sommar för mej! Kanske för att det är så jag roat mej de 7 eller 8 senaste somrarna.. nu menar jag INTE att åka raggarbil, dricka hembränt och lyssna på Eddie för er som plötsligt började referera till det, jag menar varma sommarkvällar, grill och härligt sällskap på landsbygden ;) det är sommar för mej, också! :)

Vet ni vad? jag suddade precis ut ett långt stycke som jag skrev nyss. Det handlade om något jag inte skulle skriva om, så jag suddade. känns bra! Heja mej!

Nu vill jag att det ska gå en vecka så jag kan hämta min hemlighet som inte längre är någon hemlighet eftersom jag har så svårt att knipa igen när jag är lyrisk. Men här avslöjar jag det inte.. än.. tror jag och så längtar jag till Smögen!!

Tack alla människor på campingen, festivalen och hela Bråvalla!!

Vi ses nästa år!

HÖRS!

Det var ett tag sen sist. Vet inte när det kan ha varit, så vet ju inte hur uppdaterade ni är om mitt oerhört intressanta liv. Nej FY vilken tråkig ironisk ton! Varför ska jag skriva om jag medger att mitt liv är ointressant? Är inte det slöseri med tid? JO!

Hur som, en fantastiskt fin skolavslutning blev det i kyrkan med alla underbara elever, föräldrar och kollegor.

Det är tur att ett frökenhjärta är stort, för det är grymt mycket kärlek som behöver få plats.

Hoppas nu att alla underbara barn får ett härligt sommarlov!

Själv har jag också sommarlov, men tror knappt det gått en dag utan att jag satt min fot på jobbet..

lite svårt att slita mig antar jag..

Hur som helst, jag tror jag vet vad många av er tror att jag ska skriva om, och självklart ska jag göra det..

INTE för att jag vill berätta för hela världen hur jag känner, utan mer för att skriva av mej.

Men, okej, visst, det är en blogg. Så lite ligger det väl i att jag vill att världen ska veta.

Jo midsommar har passerat. Den storhelg jag bävat mest för. Ni som läst mitt första inläg vet varför och ni som känner mig vet absolut varför. Och för er lyckligt ovetande så kan jag bereätta att det var då jag blev lämnad av min dåvarande sambo. För er onödigt vetande var det den 22/6..

Han var då min stora kärlek så det har varit en lång och jobbig period att ta sig igenom. Det var min livskris kan man säga. Därför var nu den första midsommarhelgen extra jobbig. Jag försökte göra andra saker än vad jag brukar och hela helgen blev mycket trevlig! Så när söndagen äntligen kom och midsommar var över kände jag - YES! Jag klarade det! Vad stark jag är!!

..några minuter senare kollade jag facebook och fick då se att han var i ett nytt förhållande.. Samma datum som han lämnade mej för exakt ett år sen. Säkert inte meningen så jag vill inte klandra någon, men kniven  i hjärtat skar extra hårt den kvällen och natten kan jag säga. Såklart! Så, jag tror helt enkelt att jag skippar midsommar nästa år... eller, kanske bara skippar just den 22/6? Nej det går inte heller, för min bästa vän fyller...

Ja, som sagt, då var man nere i den där j*a ångestperioden igen..

MEN NEEEEEEJ!! Jag vägrar. Just då, när jag läste, ville jag bara dunka huvudet i väggen och typ kasta allt porslin jag har och dra iväg till andra sidan jordklotet och.... SEN kom jag på en sak, sådär, sådär tänkte ju bara gamla Jossan. Med det där låga självförtroendet och patetiska livsbilden. Hon sominte tror att någon tycker om henne och att hela världen ser ner på henne och ursäktar sig för att hon finns... NEJ, det är INTE JAG!!

Jag har kommit på att jag var jag för ca:4-5 år sedan. De senaste åren var nog jag inte jag. Men nu, är jag JAG!

Oj, vad vackert skrivet. Nejdå, men jag är inte tyst och försiktig, jag är framåt och social. Jag är inte ful, jag duger precis som jag är. Mina kompisar är inte tvingade att vara med mig, de vill vara med mig!

Mycket tid tog det att arbeta bort mitt negativa jag, men se, det gick!

Nu ska jag skriva något väldigt patetiskt skrytsamt, men för o boosta mig själv vill jag skriva det.

6 killar ville dela midsommarnatten med mig och jag åkte hem och la mig i badet istället ;)

Jag kunde vara själv, och jag njöt av det!

Så, självklart gjorde det ont i hjärtat och jag kommer alltid ha en sorg efter J.

En ny tjej som tar min plats i familjen, ni vet känslan?

Men jag vet, att hans familj är mina vänner och så länge de vill vara det, vill jag vara det.

Självklart saknar jag J också som vän, men jag tror han valt att ta ett steg ifrån för att inte ge mig falska förhoppningar, men det kan jag ju passa på att skriva här och nu, det får jag inte, det är lugnt!

Jag tycker vi hade dökul ihop, och jag saknar verkligen våra fyrhjulingsturer och bilpromenader!

Men det är fina minnen som jag får bära med mej

Vi hörde helt enkelt inte ihop, vi var för olika. Min hjärna förstod det nog redan då, men inte mitt hjärta.

Jag önskar er all lycka och från och med nu ska jag aldrig skriva om vår tid tillsammans. Den är förbi och jag mår bra nu. Det är viktigt att man pratar om hur man känner, vill bara få in det så är i slutklämmen!

Det här var skönt att skriva, nu är det frågan om jag ska publicera detta på facebook eller inte.

Jag vill ju gärna dela med mig av mina tankar, för jag tror att jag kan vara ett bra stöd för de som går igenom samma sak!

Nu ska jag lägga mig i badet och se fram emot Bråvalla och Smögen.

Ha det bra.

VI HÖRS.

Såja, nu kanske ni tycker att jag häångt ut mitt liv? men det tycker inte jag. Jag blir stark av det här.

Min hjärna bearbetas fortfarande!

Nu ska

En bra lärare är ingenting man är, det är något man bestämmer sig för att vara!

Igår hade vi skolavslutning.  

Det är fortfarande ofattbart. Jag har inte riktigt fattat det än. Ni som läser kanske inte ser det som en stor grej, men jag ska säga er att den här skolavslutningen trodde jag aldrig att jag skulle stå på för ett år sedan.

Och jag stod där, med världens bästa elever och kollegor. Som en ny människa.

OOOOOOJ vad jag tar i, men NEJ kära läsare det gör jag inte.

Det här året har varit otroligt lärorikt för mig. Jag har lärt mig så mycket jag aldrig kunde tro att jag kunde lära mig!

1. Ingenting är omöjligt, bara man bestämmer sig för det.

2. det är okej att ha fel, världen går inte under.

3. jag duger som jag är, alla tycker inte om mig och så är det.

4. läraryrket är det bästa jag vet

5. kärleken är inte allt

6. STÅ UPP, STÅ UT, STÅ KVAR!!

nu tänker säkert ni, men herregud, det är ju precis vad barnen ska lära sig i skolan.. visste hon inte det där innan??

svaret är jo, men jag kunde det inte.

Det är ju mycket lättare att vara en bra lärare när man själv kan känna sig som det..

Jag måste ju tycka det, jag kan ju inte tänka att jag är världens sämsta lärare, för det skulle jag väl inte utsätta några barn för!!

En bra lärare är ingenting man är, det är något man bestämmer sig för att vara!

Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva, men det gör jag sen.

Nu ska jag bara njuta av att jag fixade det här läsåret och att jag får komma tillbaka i höst!!

En dag ska jag bli lika bra som mina kollegor!

PUSS PÅ ER!

Vad ska jag säga, eller skriva rättare sagt!

Tusen saker snurrar innanför pannloben och mitt liv rullar på i 190 km/h.

men vet ni? Jag älskar det!!

men samtidigt är jag görtrött så med jämna mellanrum måste jag hem och ta en powernap!

Men det fungerar asbra, jag är ungefär som en mobiltelefon, jag kan bara stänga av mig själv när jag måste spara på batterierna och helst sättas i laddaren samtidigt.  När jag vaknar är jag på g igen och inte alls lika seg som innan! Både vänner och kollegor är nog vana vid det här laget att jag kan behövas en timmes sömn eller två innan jag kan ge värnet igen.

Det är nog lite av en talang att kunna hantera sin kropp på detta sätt faktiskt, behöver jag stänga av ett tag för att orka resten av dagen så gör jag det. Ibland kan jag gå hem O ta ett bad för att vara tillbaka på jobbet senare. Vem har nytta av en trött och slutkörd kollega när man inte behöver?? Observera att jag inte går hem o badar eller lägger mej under skoltid ;) barnen går alltid hem först!