Jag undrar om jag alltid kommer behöva leva med känslan av att allt kan rasa. Varje gång, när allting egentligen är så otroligt bra och underbart, får jag en känsla av att allting, närsomhelst, kan brista. Så istället för att njuta av nuet går jag och oroar mig för saker som KAN hända. Jo jag hör själv hur dumt det låter, och jag önskar att det bara var att vända om tankarna. Eller att helt enkelt bestämma sig för att "tänk inte så"!! Njut av livet!!!

Jag har alltid brottats med oro och ångest inför och på sommaren. Detta utan någon egentlig anledning, eller så finns det någon som jag själv inte vet om.

Hursomhelst, känslan av att allt ska brista den lever väl kvar sen sommar13, men nu borde väl även mitt förstånd förstå att det är ett oerhört avslutat kapitel och att livet gått vidare. Och livet har inte bara gått vidare, det har utvecklats till något jag aldrig kunnat drömma om. Jag har allt man kan önska sig (utom en sambo som arbetar i samma land.!). Men vi ses ju så ofta som det går.

Jag har också mitt drömjobb som jag strävat efter. Jag har världens finaste familj och vänner, jag har hälsan och en fint hem. Vad mer kan begära??

Vad är det då som gör att jag trots detta inte slipper dessa fruktansvärda tankar? Som antingen kommer när jag är ensam på kvällen, eller när jag ska somna. Ibland kommer dem även på dagen. Och jag kan inte heller beskriva så bra vad det är för tankar, det är mer en känsla av otillräcklighet och värdelöshet som forsar genom kroppen.

En känsla av att man inte kan lita på en enda människa. Fast mitt förnuft säger att man kan det. Iallafall att man måste våga lita på människor.

Jag vill kunna njuta av den här sommarn. Känna lyckan av att vara ledig och ingås med dem man tycker om. Jag vill vara "fri".

Och det är jag, bara jag kommer över det första hindren. Det är alltid värst i början av sommaren. Att släppa jobbet har alltid varit svårt för mig. Det behöver jag ju inte göra fullt ut.

Hur som helst. Idag har jag haft en fantastisk dag med min underbara mamma och nu ligger jag i badet.

Jag längtar efter min pojkvän men om några dagar åker jag dit. Ska bli skönt.

Nu önskar jag att min kropp och knopp kan inta sommarläge med glädje, utan oro och ångest, det är jag så oerhört trött på!!!

Jag är ju egentligen så lyckligt lottad i livet, så jag har ingenting att ha ångest för.

Återkommer med ett mer livsboostande inlägg snart!

Man måste lära sig älska livet!!!!

Tack o hej :-)