Åh, ibland blir jag så trött på mej själv!
Av nån anledning så stänger jag liksom av halva min hjärnkapacitet när min andra hälft är hemma. Det är nämligen andra gången jag sitter i bilen på parkeringen, utanför mitt eget hem.

För att, jag idiotiskt nog glömde nycklarna hemma. Jag glömmer dem inte med flit, men på nåt sätt kopplar jag bort att det kan vara bra att ha med sig hemnycklarna.

Nej för jag förväntar mig ju självklart att min pojkvän, som inte är hemma allt för ofta, ska sitta hemma och vänta på mig hela dagen, inte hälsa på vänner och släkt. Iaf inte när jag slutar jobbet.

Snacka om patetisk flickvän som drar en stor suck när dörren är låst och nycklarna inte ligger i väskan. Istället för att bli besviken på mej själv blev jag besviken på Victor som inte var hemma!

Haha tur iaf att min andra hjärnhalva funkar och kan väcka mej och säga: Jossan, skärp dej. Din pojkvän har också ett liv och det var du som var glömsk och glömde nycklarna.

Men vad som är ännu mer patetiskt är att jag sitter här, själv i bilen och tar selfies.

Så mer patetiskt än så här kan det ju knappast bli!!

Fast pricken över i:ET skulle väl vara om grannarna kommer när jag låtsas vara bildskön.


När Victor kommer ska jag laga 3-rätters till honom. Det kanske iofs är det mest patetiska!