Det var ett tag sen sist. Vet inte när det kan ha varit, så vet ju inte hur uppdaterade ni är om mitt oerhört intressanta liv. Nej FY vilken tråkig ironisk ton! Varför ska jag skriva om jag medger att mitt liv är ointressant? Är inte det slöseri med tid? JO!

Hur som, en fantastiskt fin skolavslutning blev det i kyrkan med alla underbara elever, föräldrar och kollegor.

Det är tur att ett frökenhjärta är stort, för det är grymt mycket kärlek som behöver få plats.

Hoppas nu att alla underbara barn får ett härligt sommarlov!

Själv har jag också sommarlov, men tror knappt det gått en dag utan att jag satt min fot på jobbet..

lite svårt att slita mig antar jag..

Hur som helst, jag tror jag vet vad många av er tror att jag ska skriva om, och självklart ska jag göra det..

INTE för att jag vill berätta för hela världen hur jag känner, utan mer för att skriva av mej.

Men, okej, visst, det är en blogg. Så lite ligger det väl i att jag vill att världen ska veta.

Jo midsommar har passerat. Den storhelg jag bävat mest för. Ni som läst mitt första inläg vet varför och ni som känner mig vet absolut varför. Och för er lyckligt ovetande så kan jag bereätta att det var då jag blev lämnad av min dåvarande sambo. För er onödigt vetande var det den 22/6..

Han var då min stora kärlek så det har varit en lång och jobbig period att ta sig igenom. Det var min livskris kan man säga. Därför var nu den första midsommarhelgen extra jobbig. Jag försökte göra andra saker än vad jag brukar och hela helgen blev mycket trevlig! Så när söndagen äntligen kom och midsommar var över kände jag - YES! Jag klarade det! Vad stark jag är!!

..några minuter senare kollade jag facebook och fick då se att han var i ett nytt förhållande.. Samma datum som han lämnade mej för exakt ett år sen. Säkert inte meningen så jag vill inte klandra någon, men kniven  i hjärtat skar extra hårt den kvällen och natten kan jag säga. Såklart! Så, jag tror helt enkelt att jag skippar midsommar nästa år... eller, kanske bara skippar just den 22/6? Nej det går inte heller, för min bästa vän fyller...

Ja, som sagt, då var man nere i den där j*a ångestperioden igen..

MEN NEEEEEEJ!! Jag vägrar. Just då, när jag läste, ville jag bara dunka huvudet i väggen och typ kasta allt porslin jag har och dra iväg till andra sidan jordklotet och.... SEN kom jag på en sak, sådär, sådär tänkte ju bara gamla Jossan. Med det där låga självförtroendet och patetiska livsbilden. Hon sominte tror att någon tycker om henne och att hela världen ser ner på henne och ursäktar sig för att hon finns... NEJ, det är INTE JAG!!

Jag har kommit på att jag var jag för ca:4-5 år sedan. De senaste åren var nog jag inte jag. Men nu, är jag JAG!

Oj, vad vackert skrivet. Nejdå, men jag är inte tyst och försiktig, jag är framåt och social. Jag är inte ful, jag duger precis som jag är. Mina kompisar är inte tvingade att vara med mig, de vill vara med mig!

Mycket tid tog det att arbeta bort mitt negativa jag, men se, det gick!

Nu ska jag skriva något väldigt patetiskt skrytsamt, men för o boosta mig själv vill jag skriva det.

6 killar ville dela midsommarnatten med mig och jag åkte hem och la mig i badet istället ;)

Jag kunde vara själv, och jag njöt av det!

Så, självklart gjorde det ont i hjärtat och jag kommer alltid ha en sorg efter J.

En ny tjej som tar min plats i familjen, ni vet känslan?

Men jag vet, att hans familj är mina vänner och så länge de vill vara det, vill jag vara det.

Självklart saknar jag J också som vän, men jag tror han valt att ta ett steg ifrån för att inte ge mig falska förhoppningar, men det kan jag ju passa på att skriva här och nu, det får jag inte, det är lugnt!

Jag tycker vi hade dökul ihop, och jag saknar verkligen våra fyrhjulingsturer och bilpromenader!

Men det är fina minnen som jag får bära med mej

Vi hörde helt enkelt inte ihop, vi var för olika. Min hjärna förstod det nog redan då, men inte mitt hjärta.

Jag önskar er all lycka och från och med nu ska jag aldrig skriva om vår tid tillsammans. Den är förbi och jag mår bra nu. Det är viktigt att man pratar om hur man känner, vill bara få in det så är i slutklämmen!

Det här var skönt att skriva, nu är det frågan om jag ska publicera detta på facebook eller inte.

Jag vill ju gärna dela med mig av mina tankar, för jag tror att jag kan vara ett bra stöd för de som går igenom samma sak!

Nu ska jag lägga mig i badet och se fram emot Bråvalla och Smögen.

Ha det bra.

VI HÖRS.

Såja, nu kanske ni tycker att jag häångt ut mitt liv? men det tycker inte jag. Jag blir stark av det här.

Min hjärna bearbetas fortfarande!

Nu ska

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny plats! http://nouw.com/juuusefin

"kod för att importera min blogg till Nouw: 0514870336"

- Ett beslut är ett beslut och ett beslut håller man sig till, okej? Ja. Man kanske skulle lyssnat lite mer på pappa Rudolf. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget and you name it. Btw, hemma i Svedala är jag och har varit i ...

Vilken härlig dag vi hade igår! Även om man inte hade sovit så mycket natten innan för att gå upp klockan 5 och va i hamnen 05.30, så var det en fantastisk dag på alla vis! Vi åkte som sagt till Mo i rana. Brukar inte särstava det, men jag får vä...

Idag skulle vi på utflykt till traena, men istället blev det en utflykt till Moirana. Detta på grund av färjtiderna, som man är ganska beroende av när befinner sig här ute i havet! Vi var ju tvungna att hinna hem i tid till vår dejt ikväll! Så nu...