Idag var inte läraryrket guld och gröna skogar som jag så gärna alltid vill få det låta som. Idag fick jag bli sådär arg som jag näst intill aldrig behöver bli. Efter en sån lektion är man ju såklart mest besviken på sig själv. Vad hade jag kunnat görs annorlunda? Men i det här fallet tycker jag själv att mitt lektionsupplägg var ganska bra och jag var inte särkilt trött eller förkyld heller. Inget att skylla på med andra ord.

Eller rättare sagt, jag har ingen given förklaring. Kan ju kritiskt granska mig själv hur länge som helst.

Men iaf. Arg, frustrerad och besviken går jag efter lektionen och sätter mig i soffan i lärarrummet med kollegorna. Drar en av mina astmatiska suckar som vid det tillfället inte var av välmående och beklagar mig över hur DÅLIG lektion jag haft, beredd att kasta in handduken, typ.

DÅ!!!
Knackar det på dörren. En av våra yngre elever kommer in lite uppstressad och säger att han behöver hjälp.
- med vad? frågar vi med förhoppning om att det inte gäller nån konflikt.
- jag kokar!!!! Utrycker han förtvivlat.
- kan du hjälpa mej att ta av mej jackan? Säger han sedan med andan i halsen och rädsla för att rasten ska ta slut innan han fått hjälp med jackan. Saken är den bara att medan han ber om hjälp med jackan så tar han samtidigt av sig den själv.
Innan hans fröken hunnit resa sig för att hjälpa honom är jackan av och han är redo att ge sig ut på rast igen.
- men, skulle vi inte hjälpa dej med jackan?
- jovisstja, men jag glömde det, säger han och rusar ut igen.

För er kanske det inte låter lika roligt som det var för oss. Hade man varit med hade man sett det oerhört gulliga i situationen. Varför gick han inte bara in o tog av sig jackan?

Jo för att barn är barn, och de är fantastiska.

Läraryrket är visst guld och gröna skogar, varje gång jag tvivlar, slutar det ändå alltid med att jag blir övertygad om motsatsen!

Vi alla fick oss ett gott skratt i soffan och resterande lektioner var toppen!

Allt kan ju inte va top notch jämt, bara att inse. Även om jag inte vill det.

Barn sprider glädje och alla barn är fantastiska. Så är det.

Lärare lever livet.!