Alltså det här trodde jag aldrig om mig själv, men skam den som ger sig!

Idag har jag bakat kanelbullar, vaniljbullar, brysselkex och korintkakor.!

Jag har aldrig gillat att baka och heller aldrig trott att jag faktist skulle kunna lyckas!
Men idag är jag lite nöjd, inte världens vackraste än, men idag kan jag säga att det är insidan som räknas, för både bullarna och kakorna var faktist goda!!

Några recept lägger jag inte upp, för det här är nog bland de simplaste man kan baka och de flesta gör det säkert direkt ut huvudet..

Men alltså, jag är till och med sugen på att köpa en allers och kolla om det finns några roliga recept där i!!

Har det här med ålder att göra?!

Jodå. Sommarn rullar på.
Trots att jag tycker att jag inte gör nåt annat än att städa skåp och funderar på jobb, så hinner jag ju faktiskt med att träffa en hel del vänner. Många jag knappt hinner se när jobbet drar igång, så nån poäng är det väl tydligen med det där såkallade sommarlovet.

Men jag håller fortfarande på att sommarlovet är för långt. Eleverna behöver det, men fröken! NEJ!!
Så säger jag kanske inte om några år, när jag (förhoppningsvis) också har barn och familj.

Men just nu, i skrivandets stund. Hade jag gärna kunnat börja jobba typ förr-förra veckan.

Men iaf.
Har faktiskt ägnat mig lite åt piff i hemmet, efter loppisrundan med Bella så fick jag lite inspo!

Köpte mej ett fönster också, inte de finaste fönstret, men 40 kr kan de va värt!

Något slog mig också, att man lätt skulle kunna tro att jag är hästtjej om man tittar på min inredning.!

Har förresten möblerat om också.
Förändring är alltid härligt, tycker jag.

Nähe.

Hörs.

Får höra från många olika håll att jag ska ta semester och ha sommarlov.

Jotack, när min sambo är 140 mil bort och kommer vara i många veckor till betyder det att jag bor själv. Mina föräldrar är ute med sin husbil och mina vänner semestrar med sina respektive. Så särskilt fet släkt har jag inte heller.

Så vad menar ni att jag ska göra?
Njuta av det fina vädret? Läsa en bok och se någon bra film om det skulle regna? Jotack, det är typ vad jag sysslat med de senaste fyra veckorna. Inkl storstädat alla rum, rensat alla kökslådor, rensat alla garderober, bakat bullar, bakat kakor etc etc...
Men för mig är semester att få vara tillsammans med de jag älskar. Då jobbar jag hellre nu och förhoppningsvis kan ta igen några lediga dagar i höst.

Människan är verkligen inte skapt till att leva ensam. Inte min sort iaf, jag vill leva i flock! ?

Skämt och sido. Det går väl egentligen ingen nöd på mej, i helgen umgicks jag med Hanna och vi var både ute vid berg och var ute på Hugos. Igår grilla jag med jobbisarna och nu har jag något planerat ända fram till söndag. Så visst, jag har faktiskt också ett liv utanför jobbet.

Men innan ni säger åt mej att sluta jobba, kan ni fundera ut vad jag isåfall skulle göra istället.!

Jobbet är mitt liv, så är det.
Och det tackar jag för. Vad hade jag gjort annars?

För övrigt så saknar jag V något enormt. Jag längtar så otroligt!

Jobbigt också.

Men men, man måste bita ihop.
Det finns alltid de som har det värre.

Så jag ska inte klaga. Jag har det jättebra, bara något uttråkad!
Har iaf hängt med världens bästa pappa idag. Det är underbart.

Typ påväg tillbaka.

Blev aningen frustrerad över ett visst inlägg på Facebook.

Nu tror säkert många att jag går igång på att skolan ifrågasätts i detta, men det är inte det jag reagerar på.

Jag tänker på de stackars föräldrar som ser detta. Jag har inga barn, men tänk er själva att se det inlägget om era egna barn och människor runt om i Sverige börjar kommentera och skriva kommentarer om att det är föräldrarnas ansvar mm.

Jag skulle tro att man har nog med hålla sig själv över ytan som förälder när ens barn drunknar.

Att få detta uthängt på Facebook tycker jag var fruktansvärt tragiskt.
Människor kan tycka och tänka mycket, jag tror inte att det på något sätt gynnar föräldrarna att man resonerar kring föräldrarnas "misslyckade siminlärning"..
De har förlorat ett barn, vad kan vara värre?

Angående skolan så står det i läroplanen och visar eleven att denne kan simma 200 m blir denne godkänd. Klarar inte eleven detta blir denne inte godkänd i idrott.
Skulle inte tro att någon lärare skulle "försköna" en elevs simprestationer och ha på sitt samvete att man godkänt en elev i simning som inte kan simma.
Men om eleven inte kan simma, är det ju viktigt för skolan att berätta detta för föräldrarna så att de kan hjälpa sitt barn och låta det gå i simskola etc.

Ibland behöver man inte grubbla i vems fel det är, händer det något tragiskt kan man inte göra något åt det. Men kan man förebygga så att det inte händer igen, ska man göra det.

Blev glad för kommentaren jag fick igår, det är inte överdrivet ofta mina inlägg kommenteras, så det blev jag glad för! Några ord kan betyda mycket.

Idag mår jag bättre, fortfarande något frustrerad, men ångesten är borta, vilket är skönt. Tyvärr har jag fått ytterligare anledning att vara mer uppmärksam på saker. Jag borde egentligen kanske vara både förbannad och irriterad. Men just nu känner jag ingenting, och det är jag glad för. Idag är det tack vare tre vänner som fått stått ut med både det ena och det andra.

Tack för att ni finns. För er som redan tolkat det som att det har med kärlek och göra så kan jag bara bekräfta att det inte har med det att göra.


Det är intressant hur många människor som vill gotta sig i andras liv.


För övrigt så har jag inga planer för morgondagen. Skittråkigt. Jag önskar att varje dag fram till jul var uppbokad.

Har lite svårt att njuta av mitt eget sällskap just nu, vi är liksom inte överens. Nej jag är inte schizofren, orkar inte googla stavningen, men jag ser på mig själv ur ett helikopterperspektiv och önskar bara att den där galningen kunde stanna upp och ta tag i verkligheten.

Eller ta tag och ta tag, inse hur den är iaf och gilla läget, eller inte gilla läget.

Längtar efter mitt positiva jag!

Dags att sjunka under ytan! (I badet alltså)

Hörs.

Läser gamla blogginlägg för att försöka boosta mej lite. Jag har ramlar ner i en svacka som jag vill klättra upp ifrån snarast möjligt. Att få tillbaka klappande hjärta, ångest och illamående var det sista jag ville, och rätt som det var satt jag där igen, i skiten.

Det är väldigt svårt att klättra upp när jag inte vet när eller hur jag föll. Jag har egentligen ingenting att må dåligt över, men de senaste dagarna och nätterna är som att vara tillbaka i 2013. Jag som satt och skrev världens hyllningsinlägg om mitt fantastiska mående för dryga veckan sen, tog bort det dock. Det kanske är därför jag mår dåligt?

Hör ni hur fånig jag är? Analyserar allt och tror det värsta om allt.
Kom igen nu Jossan, var det sån du ville va?
Näeva.!

I ett inlägg hade jag skrivit om att om jag kan skriva om det kan jag göra det.

Så därför skrev jag det nu igen. Jag ska lägga av med att tänka så fruktansvärt mycket och ödsla tid på onödiga saker.

Lättare sagt än gjort, men värt ett försök.

Ska jag aldrig våga lita på någon igen?
Så kan det ju inte behöva va.

Klart jag måste kunna det, utan att bekräfta det en miljon ggr.

Jag behöver kraft och energi. Och jag vet vad jag saknat, förutom min kärlek så saknar jag mitt jobb.

Jag mår inge vidare när jag inte jobbar. Det ger för mycket tid åt tankar.

Fyra veckor kvar!!! Nedräkning påbörjad.....

Jag är så jävla trött på mej själv just nu, usch va jag hatar att svära och hatar att skriva så men det finns inget ord som bättre kan förklara hur trött jag är på mitt patetiska jag.

Men nu har jag fått ur mej lite, hoppas på en bättre dag imorgon.

Hela mitt liv kan ju inte va förstört liksom.

Puss på er och har ni lite energi till övers kan ni alltid maila.

Idag hade jag som mål att storstäda tvättstugan. Jag har tänkt att riktigt grovstäda ett rum i taget på sommarlovet och idag fick det bli tvättstugan.

Den är som ny nu! När badrum, tvättstuga och kök är riktigt rena, då mår jag bra!
Då menar jag inte att jag låter de andra rummen förfalla, eller att jag inte städar så ofta, men ibland kan det ju hända att man kommer efter med tvätt eller liknande, iaf jag. Och nu är jag verkligen på noll. Varje tvättkorg är tom och garderoberna är städade. Det är en skön känsla!

Men det bästa på hela dagen och det mest fantastiska jag varit med om på länge, var att jag idag fick träffa världens sötaste lilla Signe. Min bästa väns dotter. Det är verkligen något speciellt när ens bästa vän får barn. Signe kommer alltid att ha en speciell plats även i mitt hjärta, eftersom att hennes mamma är min min bästa vän sen barnsben.
Åh vad jag är lycklig för både Mallan och Signes skull, Mallan och Stefan har fått världens sötaste dotter och Signe har fått världens bästa föräldrar.

Jag är inte förvånad över att Mallan hann före mej med att bli mamma, vi har känt varandra i över 20 år och hon har alltid legat steget före mej, när det gäller det mesta! :-)
Det är fantastiskt att se sin bästa vän så lycklig!


Hann även med att ha lite djupare samtal med min vän och det var skönt. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt här i livet. Men det bästa just nu är nog bara att gilla läget och ta en dag i taget. Tiden lär ju utvisa.


Imorgon blir det en heldag på stan med Emma, det är verkligen efterlängtat'! Jag älskar att bara gå runt och strosa i affärer utan att ha någon tid att passa.

Känns extra bra när man vet att man kommer hem till ett nystädat hem också!

Så trots en regnig sommarlovsdag, kunde det inte varit bättre.

Vi hörs!

Nu är jag tillbaka in the old days, bloggar från badet! Inte stranden alltså, utan från badkaret. Känns extra gött när det varma vattnet svider mot huden, för jag har faktiskt lyckats få lite sol på mig idag, trots molnen.

Idag har jag varit hos mina föräldrar. Lika trevligt som allltid. Sedan träffade jag min efterlängtade vän Sofia.

Vi satt och prata om "bondgården" och allt som hör där till i flera timmar. Vad som menas med bondgården? Ja det är ett hemligt samlingsbegrepp bara.!

Vi pratade om forna tider, gymnasietiden bland annat. Åtta år sen äre. Det känns lite sådär, man börjar ju inse att man inte är purfärsk längre. Näst intill alla från gymnasieklassen har fått barn och har familj. Men inte alla, måste faktiskt tilläggas!

Först kändes det som att man inte förändrats ett dugg sedan gymnasist. Sen pratade vi och reflekterade lite till, då insåg man rätt snart att man är långt ifrån samma person nu som man var då. Rätt coolt ändå, i backspegeln kan man ju ändå se en utveckling, vilket jag är glad för!

Och hittills har jag nåt de mål jag satte upp efter gymnasiet, inte miljonerna dock, men det är ett livslångt mål.

Men hur som helst, både Sofia och jag visste vad vi ville. Sofia ville jobba med träning och jag ville bli lärare.
Sofia äger ett gym och jag har jobbat fem år som lärare nu.

Ganska grymt va?!

Men bondgården då, ja den blev inte riktigt som vi tänkte, utan den blev helt enkelt ännu bättre? ;)

Så, åtta år senare kan man väl ändå säga att livet rullat på bra, jag har inte flyttat utanför Östergötland men utanför kommunen, de e ju en liten förändring iaf!


Mot nya mål!!!

Försökte göra en Lotta/Paulina idag, men ni behöver inte tok-granska den blå nageln.!

Hörs