2014

Några höjdpunkter värda att omskrivas, i års-ordning! :-)

Jag fick äntligen förverkliga mina undervisningsdrömmar genom att få tillgång till en Smartboard i klassrummet! Den är min andra hälft! Eller, iaf min tredje hälft numera?! Inkorrekt matematik...

Jag och min elev(läs lärar)assistent hade en fullspäckad vår tillsammans med vår klass.

Och inte bara med klassen, även utanför jobbet fick han mig att skjuta lerduvor, för första gången! Skitkul!

Skolavslutningen kom, och en härlig sommar väntade.

Jag köpte mitt livs första bil utan pappas hjälp ;) här behöver vi inte nämna att min s k elevassistent hade ett liiiitet finger med i spelet.

I spöregn och åska var jag på mitt livs första riktiga festival som 26-åring. Kan nästan stå med i Guinness va?
Sjukt kul iaf!

Sen väntade fantastiska dagar i Västervik med Hanna! Sjukt roliga dagar som innehöll typ, allt.!

Sen höll Mallan och jag i traditionen o stack till Smögen några dagar! Helt fantastiska dagar de oxå!

Sen skålade vi in det nya läsåret på gästis! Som visade sig att bli vårt fredagsnöje, gokaffe nästan varje (ja lite tar jag i, men nästan!) fredag efter jobbet! Underbart!

Jag fyllde 26 å fick besök av nästan alla mina favvotjejer! Puss på er!

I början av höstterminen drog vi på spa, jag sofia o Emma! Också anhärligt!

Och fortsatta tokigheter på jobbet!

Första advent firades på hästryggen tillsammans med Emma o Evve :-) hur mysigt som helst!

När vintern kom fick jag ett av årens mäktigaste besked, min bästa vän väntar barn!! Världens bästa Mallan ska även bli världens bästa mamma! Sjukt glad!

Julavslutning i skolan, lika trevligt som alltid!

Firade en supermysig jul hemma med familjen.

Dagen då den här bilden togs skulle jag åka in på mellandagsrea med Mallan. 27/12
Samma kväll träffade jag V för första gången (på några år!!:-))

Efter den kvällen hände lite saker.

Kvällen efter blev jag bjuden på sjukt god mat :-) 28/12

Och på nyårsafton blev vi officiellt ett par! (31/12)

Det går inte att beskriva med ord, den lycka jag känner just nu. Självklart är man rädd att drömmen ska spricka, men så bra som det känns just nu, känns det helt omöjligt att det skulle kunna spricka. Trots våra hundra mil ifrån varandra, så tror jag vi klarar allt!
Om 3 veckor ses vi igen!

Har ju inte hunnit ta så många kort på oss tillsammans!

Jag tror den sista bilden får tala för sig själv, ge aldrig upp!


Hörs