Bubbelbloggen, badbloggen, frökenbadar... Mycket nya namn har jag funderat på till min blogg, med tanke på att jag nästintill alltid bloggar i badet, vilket förövrigt inte är att rekommendera då det kan leda till lättare vattenskador, men själv börjar jag få in tekniken nu, det gäller att inte blöta händerna, ha en handduk nära samt skalet på! Typ. Så blir det iaf inga större skador... Tur man är vuxen och kan bestämma själv vilka smällar man är beredd att ta!

Nä, skämt o sido, än har inget hänt..

Men iaf, det hade egentligen inte ett dugg med saken att göra, eller jo, namnet på bloggen.. Men juusefin är så kärt (som min mamma skulle sagt!), eftersom det är skapat av mina elever, så det behåller jag.

Men det slog mej lixom förut när jag försökte blogga i soffan att jag lixom behöver badet för att blogga. Nä, såklart är det inte så, det fattar jag med, men det känns så!

Idag hade jag tänkt blogga om nåt som jag inte alls har svårt med, nämligen att ta en förlust.... ELLER?! Vad säger ni kära kollegor? Jag blir väl aldrig arg under badmintonmatcherna?!?!?!

Nä, skämt o sido där oxå, jag låter ofta sur, eller rättare sagt, jag låter nog över lag väldigt mycket när vi t ex kör badminton, men det har o göra med att jag säkert läste i nån fridatidning när jag var liten att man förbränner mer om man pratar o sjunger när man tränar!!!! ;) där har ni svaret, o mer patetiskt än så kan det ju knappast bli!

Men iaf, att förlora. Det är många barn idag som har svårt med det, och ibland äre svårt att lära gamla hundar sitta. Men vad man skulle önska är att alla föräldrar nån gång skulle spela spel med sina barn och vinna över dem. Inte göra som min farmor gjorde och "glömde" bort vilket sista par det var i memoryt som hörde ihop trots att det bara var fyra bitar kvar. Allt för att få en nöjd o glad Josefine! :-) absolut inget ont om min farmor, hon ägde totalt, men så här i efterhand äre ju svårt att se att jag kunnat ha sån jäkla tur i spel hela livet?! ;)

Så, en läxa skulle gärna vara att spela Fia med knuff med era barn o äg ut dem o låt dem ta en förlust! Klart jag skriver "äg ut dem" för även pappor i 40-årskrisen går igång på de orden, "äg ut dem"! Vad vet jag om det tro? Kanske inte mycket, men såklart har jag ändå belägg för vad jag skriver.
Tänk på att även den här lärarinnan närmar sig 30-strecket med stormkliv..


Och så skrev jag bara för att nån skulle störa sig på det, klart jag vet att det heter stormsteg ;)


Ojojoj, självgod blogg idag, men ändå inte. Jag skriver bara vad jag känner för! Och idag kände jag för lite föräldrasnack (såklart inte, jag har ju inga barn själv, va vet jag??!)

Men en sak är klar, som iaf snart 8 år i yrket, räknar med praktik etc, annars äre snart 4.5 år, så vet jag iaf lite om pedagogik, o det är väl en himla tur det! ;)

Jag älskar mitt jobb o jag älskar att ägna en fredagkväll åt planering och tankar kring kommande termin. Kalla mej galen om ni vill, själv gör jag det också, men tydligen tillåter jag mej till att vara det också. Hm.. Har det också med uppfostran att göra?...


På måndag äre dags för badminton igen, då ska jag vinna!!!!' Annars tänker jag aldrig spela igen.


;)



Hur som helst, inte så mycket vettigt skrivet ändå, eller jo, det var ju jättevettigt vissa saker! Något mindre vettigt är att jag skriver som mej själv i tredje person. Töntigt.

Ha en bra helg så hörs vi säkert mer o helgen!


So long.

När allting känns för bra för att vara sant, är det då man ska njuta, eller är det då man ska försöka dämpa sin glädje för att inte riskera att bli ledsen?

Jag vet ju att jag knappast är ensam i världen om att ha blivit sårad på djupet, så lite erfarenhetsutbyte råd o tips hade ju inte varit helt fel just nu.

Jag vill ju inget hellre än att kunna njuta av verkligheten och drömma om framtiden. Men nånstans sätter nån en käpp i mitt hjul och säger: men Jossan, ta inte ut för mycket, du vet inte säkert".

Men varför ska jag inte kunna njuta?
Om jag vänder på det då, blir jag lyckligast av att inte tänka så mycket på framtiden o fokusera på nuet, eller oroa mej för framtiden o glömma nuet?
Idiotisk fråga tänker ni, men sådana frågor måste jag ställa till mej själv ibland. Och självklart blir ju mitt svar att jag blir lyckligast av att fokusera på nuet och lägga framtiden åt framtiden, inte åt sidan, men åt framtiden!

Just nu måste jag få njuta!
För jag är så glad och tillfreds just nu. Har man en gång varit inne i en livskris och vet vad ångest är och hur ont det gör, då vet man också hur skönt livet kan kännas efteråt.
Om man kommit ur krisen, såklart.

Men jag är ett levande bevis på att det går, som såklart många andra, för jag är verkligen inget "specialfall". Jag kan bara tala för att jag har mått så ini....... dåligt och nu kan jag skriva att jag är... Att jag är... Lycklig!!


Finns såklart mycket som är bidragande till det, men en av huvudingredienserna är såklart min kärlek, V.

Det var verkligen längesen jag kände mig så uppskattad och värdefull. Du får mig att känns mig som en prinsessa, varje dag! Om du läser det här, V, så ska du veta att du är verkligen helt fantastisk. På alla sätt.
Hade verkligen inte trott att nåt så underbart kunde uppstå på bara några få dagar.

Men nu vet jag, allt är möjligt!

Därför får inte min dumma nojighet ligga ivägen för det här, och det är jag öppen med, så det vet både mina vänner o V att de ska säga till om, om det uppstår.


Just nu, vill jag bara njuta av att få vara lycklig igen, och fortsätta le åt att den dröm jag lever i faktikst är min verklighet.

Fröken lycklig!