Nu ska jag blogga om något som några, eller kanske många, inte håller med mig om.

Idag har jag sett ett artikel som delas på Facebook. Den heter: "föräldrar måste sluta trakassera lärarna". Jag har läst den några gånger och nu kan jag inte låta bli att skriva mina personliga reflektioner kring artikeln.

För det första tycker jag att det skriva väldigt mycket om "hur synd det är om lärarna" just nu. Många artiklar behandlar lärarnas hårda arbetsbelastning men framförallt skrivs det mycket om föräldrarnas dåliga behandlande av lärarna.
Så egentligen skulle jag vilja börja med att skriva "sluta trakassera föräldrarna". - är du tokig? Tänker säkert många av er nu. Men nej, jag känner mig inte tokig. Kanske har jag helt enkelt den turen att jag inte stött på så många föräldrar som "trakasserat" mig, eller så ser jag helt enkelt på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag ska förklara.

Här är en bit ur artikeln.

Enligt rektorn i artikeln säger hon att föräldrarna mailar varje dag och kräver svar direkt. Det står också att hon sitter länge på kvällarna för att svara på alla mail. STOPP ett tag!!! Vill jag säga då. Alltså, här tycker jag att det uppstår ett allvarligt fel. Som rektor bör man väl ha status nog att kunna berätta om vilka förväntningar föräldrarna kan ha på skolan? En lärare/rektor arbetar inte dygnet runt, isåfall skulle man ha betalt för det. Men har man inte varit tydlig med det, och dessutom håller fast vid det, är det klart att det uppstår missförstånd. I det här fallet tycker jag att rektorn skulle ha kallat till ett föräldramöte, berättat om vilka förväntningar skolan har på föräldrarna och vilka förväntningar som är rimliga att föräldrarna kan ha på skolan. Om rektorn fortsätter att svara på alla mail och "gå i försvar" gentemot föräldrarna, ja då är det väl inte konstigt att föräldrarna också blir osäkra på vilken utbildning deras barn får?! Tydlighet är ALLTID nyckeln i all kommunikation.

I nästa del av artikeln så står det att hur ska en lärare kunna sköta sitt jobb med en förälder i hälarna. Hm, mycket bra skulle jag vilja säga? För har man en tät kommunikation med hemmet så funkar det oftast väldigt bra för eleven. Klart jag förstår att i artikeln menar de att det är en "jobbig" förälder, men det är ju ändå min plikt som lärare att se till så att föräldern istället det lösningar på problem, istället för problem i mina lösningar.

Och sen står det nåt så fruktsvärt retsamt längst ner så jag blir tokig, det fetstilta... Ja tänk att det finns sådana idioter??? Det låter ju verkligen fruktansvärt att vara lärare. Men är det så man ser på sin yrkeskår tycker jag att man bör se sig om efter ett annat arbete. Jag har valt läraryrket för att det är världens bästa och roligaste jobb. Inget annat.

Så det så.

För min del får föräldrar gärna höra av sig till skolan. De får gärna ha åsikter om min undervisning. I bästa fall kan det göra mig till en bättre ledare. Är det inte så, och jag inte håller med om föräldrarns önskemål om förbättringar då hoppas jag att jag har stora belägg för varför jag inte tycker som dem. Men å andra sidan, det är JAG som är den utbildade pedagogen. Det är JAG som ska kunna undervisa och JAG ska kunna berätta varför jag gör på ett visst sätt.

Jag arbetar med föräldrarnas barn, det vill säga det värdefullaste dom har!! Självklart ska de höra av sig till mig om de har frågor om min undervisning. Men, jag kanske inte är anträffbar precis just när de vill. Och det måste de respektera. Likaså som jag repspekterar dem.

Förväntningar är a och o, och tydlighet. Jag står inte bara ut med dina ungar som artikeln uttrycker, jag är otroligt lyckligt lottad för att jag får göra det!

Varför klaga överhuvudtaget?
Tillsammans, föräldrar och lärare, kan vi ge alla barn den bästa framtiden!

Tack för mej.