Nu sitter jag här, i bikini, i solen, med morgonkaffet och lärarnas tidning framför mig. En bättre start på en lördag är svår att finna!

Jag tänker tillbaka på veckan som gått och känner en enorm glädje och tacksamhet när jag ser tillbaka.
Glädje för att det är så otroligt roligt att jobba med eleverna och tacksamhet för det samarbete vi påbörjat.

Jag har en "nygammal" klass. En 3-4:a som har varit en 1-2:a en gång i tiden. Men på 2 är har de inte gått i samma klass.

Därför är det jätteviktigt för eleverna att finna sin roll i klassen igen. Det är viktigt att jag som lärare är tydlig och prioriterar samarbetslekar och övningar där eleverna får chans att lära känna varandra ännu mer. De känner varandra sen raster och matsal, men man måste också känna varandra och veta hur man ska "bete sig" mot varandra i klassrummet.

Jag ägnar mycket tid åt att prata med klassen. Låter dem vara med i problemlösningssituationer och i dilemman jag har som "försvårar" mitt arbete. Försvårar är väl ett hårt ord, men "stör" mitt arbete.

Det kan handla om allt från att jag vill veta hur jag ska göra för att slippa tjatet om vilka som ska sitta i grupprummet till hur vi ska göra för att på bästa sätt lösa hur eleverna lugnt och stilla ska gå till sina lådor och hämta material utan att det blir pratigt och rörigt.

Självklart har jag tankar, självklart har jag lösningar som jag, i annat fall, hade gjort från början när problemet uppstått. T ex satt upp ett schema för grupprummet och låtit en bänkrad i taget gå och hämta sina saker etc... Men jag har märkt, att låter man eleverna komma med förslagen och känna att det är de tillsammans som hjälper och kommer med lösningen, då underlättar allt. Visst tar denna diskussion ibland lång tid, och alla är inte överens från början. Men tillslut, har jag faktist aldrig varit med om att de inte har enats. Därför är det viktigt att lägga krut på detta under första veckorna, för då sparar man så mycket tid för framtiden!

En annan sak som har givit resultat är att vara tydlig med att prata om förväntningar. Vilka förväntningar har jag på klassen? Vad tror klassen?

En intressant diskussion som också är otroligt givandet och eleverna får sig en tankeställare om vad som egentligen förväntas av dem.

Men icke att förglömma, vilka förväntningar har klassen på mig?

Det är inte bara jag som ska ha förväntningar. Klassen har förväntningar på mig!
De förväntar sig att de ska lära sig något, att jag kommer i tid, att jag hittar på roliga saker ibland...

Att tala om varandras förväntningar är genväg till en bra relation elev-lärare, tror jag!

Sen ska de såklart inte bli nån pärmvärmare, utan de ska synas i klassrummet.

Ett klasskontrakt är också väldigt bra att skriva, för det kan man alltid också titta tillbaka på, så eleverna ser vad de faktiskt skrivit under.

Nu menar jag inte att detta är baserat på någon forskning och att jag sitter på någon lösning till hur lärare ska arbeta med sina klasser, jag vill bara skriva och berätta om mitt sätt att göra det.

För även om det tar tid i början, så vinner man ett helt läsår. Istället för att tjata. Jag hatar att tjata. Det ska man inte behöva.

Första gången jag arbetade så här gav det mycket positivt resultat, och nu är det andra gången och jag hoppas att det blir lika positivt utslag som det verkar!

Starten kunde inte varit bättre.


Sist men inte minst är det också viktigt att utvärdera! Fråga vad eleverna tycker om dig som lärare!!
Jobbigt i början, men man vänjer sig! Jag har fått jättebra tips, både att inte höja rösten för ofta och prata med tystare röst... Inget jag kanske skulle tänkt på innan, om inte eleverna sa till mig att de förväntade sig att jag inte skulle prata så högt.!

Problem måste vara synliga!
Det tror jag man vinner mycket på!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe :-)

Ha en härlig lördag!