Jag hatar farväl. Även planerade farväl. Brutala farväl är ju såklart det värsta, men att ta farväl av någon är överhuvudtaget inget roligt.


Samtidigt som det inte var ett farväl, så var det ett avslut som behövdes. Det kommer alltid vara något speciellt, och personen i fråga kommer alltid ha en betydande del i mitt hjärta. Men det handlar mycket om att både äta kakan och ha den kvar. Det funkar inte.
Jag vill inte stå i vägen, jag vill inte vara en käpp i hjulet och jag vill inte riskera att någon av oss såras.

Julen är en tid så man ska ta hand om varandra och man uppskattar alla i sin närhet lite extra. Därför känns det extra jobbigt att behöva möta julen med saknad efter det som aldrig blev. Men sanningen är ju, att det nog aldrig hade blivit mer heller. För lika olika? Typ.

Jag är rädd att julen ska dra ner mig o ångest igen, men jag ska hålla mig uppe. Vara glad över det jag har och se framåt. Igår träffade jag Hanna och vi satt redan och kollade flygturer till Piteå i vår, sådana saker får mig att se på livet ur ett annat perspektiv.
Och våren och sommaren kommer innehålla ännu mer fina och oförglömliga tillfällen. Mycket finns det att leva för, trots allt.

Och idag ska jag träffa ytterligare 3 underbara vänner. Och sen ska jag hem och vara liten hos mamma o pappa, finns inget bättre.


Så, nu har jag skrivit av mig om det också. Skönt.

Vi är inte sånna som i slutet får varann - har aldrig passat bättre!

Vi hörs senare!