Påsklov, och som vanligt har jag svårt att slita mig från jobbet!

Eller, de senaste veckorna har jag faktiskt inte jobbat överdrivet mycket, jag har hållt min arbetstid. Kan kanske ha att göra med att min andra hälft varit hemma en längre tid, det har varit underbart. Men nu är jag gräsänka igen och som de flesta inom läraryrket vet är vårterminen fullspäckad med allt möjligt!!

Just nu är det ju till exempel nationella-prov-tider och självklart vill man att eleverna ska nå så högt resultat som möjligt!

Det här är min 5:e 3:a jag undervisar, så nu börjar man ju kunna de nationella provens innebörd och vad de mäter, även om innehållet varierar från år till år. I år har jag förberett ett "träningshäfte" till mina elever med tillhörande QR-koder.

Eftersom att alla mina 3:or har varsin ipad, vet jag att de kan scanna av qr-koderna.

I stora drag har jag skrivit ner de områden vi arbetat med under terminen och till varje område har jag kopplat en QR-kod.

Under QR-koden döljer sig en film som jag spelat in och där jag visar hur man till exempel gör en uträkning i addition eller subtraktion.

Så eleverna kan helt enkelt träna på sina olika uppgifter och samtidigt kolla på en film där jag förklarar hur de kan göra och tänka.

Älskar 2016 års teknik!

Nog låter man fånig på film och mina kollegor måste tro att jag sitter och pratar med mig själv när jag stänger dörren till arbetsrummet och pratar högt och länge.

Jaja, det är det värt!

NU ska jag fortsätta jobba!

Vilken festlig dag det var igår!
Från morgon till natt.

Morgonen bestod av förberedelser och nervositet! Och kl 10.00 kom Lotta, våran egna proffsfrissa och klippte Victor och gjorde håruppsättning på mig! Tusen tack Lotta!!

Och våran lilla "hemlis" gick också enligt planerna!
Så ett underart sött dop, en vacker vigsel och en fantastisk bröllopsfest bestod vår lördag av! Tack snälla ni för att vi fick dela er fina dag!

Och idag har dagen bestått av mys och jobb. Har studiedag imorgon och då ska jag ha förberett en presentation ang pedagogiska planeringar! Ibland undrar jag verkligen vart tiden tar vägen??

Eller så är det jag som börjar få ett liv utanför jobbet som inte riktigt får det att få ihop! Haha!
Nejdå, klart jag ska få ihop det! Snart så.

Och idag har min fantastisk man (får man skriva så även om man inte är gift?) säkert inte.
Min fantastiska pojkvän lagat middag åt mej.

Och grillat till varmrätt....


Och nu ligger jag i badet. Ska snart gå upp och sjunka ner i soffan bredvid han jag älskar.


Äskade tillvaro!

Arbetsro.

Arbetsro är ett begrepp som används flitigt inom skolan. Arbetsron är också något som många tror inte finns i dagens skolor. Inte sällan ställs frågor kring arbetsron med en gnutta ironi i tonen. Ironi kanske var fel ordval, men frågan ställs med mycket tveksamhet till att arbetsro verkligen existerar.

Ibland kan begreppet vara svårt att definiera. Utan att förvränga sanningen eller ha förutfattade meningar så tror jag att många definierar ordet arbetsro med ett knäpptyst klassrum där eleverna jobbar i en bok och inte gör något väsen av sig överhuvudtaget.

Me like. De lektionerna är fantastiska, att kunna smutta på sitt kaffe samtidigt som eleverna arbetar flitigt med det de ska. Skönt för mig som lärare och antagligen skönt för eleverna eftersom de troligen arbetar med något de redan kan...!

Och hur mycket lär de sig då..?

Jag brukar skilja på 2 lektionstyper.

1. STA (självständigt tyst arbete)
2. Småprat

Något man lärt sig med åren är ju att man vinner så mycket mer på att vara övertydlig.
En lektion där man får ha småprat där gäller det oftast EPA-modellen.

Står det småprat på tavlan får man småprata med sin arbetskamrat och står det sta då ska man arbeta själv och inte prata. Svårare än så är det inte.

Och visst tar det tid innan ett sånthär arbetssätt sätter sig. Och självklart beror det också på från grupp till grupp. Men mest handlar det om att inte ge sig.
Varför skulle jag tillåta ett stökigt klimat i klassrummet? Som jag vistas i mer än vad jag vistas i mitt eget hem? (Nästan)
Men det gäller att va envis. Och efter lov kan det ta tid innan man kommer in i det igen.
Men det gäller ju liksom att aldrig ge sig.

Och givetvis är alltid frågan kring arbetsron intressant, ibland känns det till o med som att elverna inte vill säga att det är arbetsro för att de förväntas säga att det inte är det.

Och börjar man som lärare redan som 22-åring kan jag lova att man blir ifrågasatt från första stund. - ojojoj, hur ska en såndär liten flicksnärta kunna få ordning på alla de här"...
Jotack, dessa kommenterar har man levt med, o även överbevisat, hoppas jag.

I klassrummet är det som jag vill ha det, och är det inte det, sliter jag mitt hår tills att det blir som jag vill ha det.

Allt handlar ju egentligen om att skapa relation. Skapa relation till eleverna. Det ska inte vara någon överraskning vart dom har dig.

Och givetvis är jag ingen superlärare som eleverna niger åt när de kommer över tröskeln, om det nu var så några av er tolkade det.
Jag har mina brister. 

Vi kan ju inte ha bra dagar jämt!

Men, jag har världens bästa jobb och känner världens mäktigaste glädje till att få undervisa, och det överväger stort de strider man får ta om suddigummin som hoppar och skor som inte ställs upp på hyllan.!

Huvudsaken är att vi lär oss massor tillsammans och att man får med sig klassen i hur man vill ha det i klassrummet.

Det är det viktigare. Tycker jag.

Hörs

Det finns en sak som jag funderar över. Eller, det där var väl en lätt underdrift. Jag funderar över många saker.

Något som jag funderar mycket över är barns inställning till mello, lets dance, farmen mm..

Jag har försökt att slå mej ner vid mello och lets dance många gånger, men aldrig lyckas sitta kvar för jag tycker inte att det är tillräckligt underhållande.

Som lärare idag vet man mycket väl om att man måste vara påhittig, flexibel, varierad och rolig i sin undervisning. Det räcker inte med att komma dit, be dem ta fram böckerna och så kör vi. Eller helt enkelt genomföra en standard katederundervisning med ett och samma tonläge under hela lektionen. Nej, då vet man att lektionen med all säkerhet kommer klassas som tråkig och inte tillräckligt utmanande för barnen.

Jag håller med, verkligen! Även om det är svårt att vara den där roliga och ständigt varierande läraren så är det iallafall en stor vinning i att försöka. Ni har säkert alla hört den meningen att "dagens barn kan inte ha tråkigt".. Och något ligger det faktiskt i det, i och med tillgången till alla kanaler, tv-spel och appar.

Men btw.

Jag förstår fortfarande inte vad en 10-åring ser som så underhållande i lets dance och mello?
Eller är det jag som är gammal och inte förstår? Eller har jag missat något? Eller är det helt enkelt så att de gillar spänningen i att inte veta vad nästa låt eller dans innebär?

Jag förstår om ni inte förstår mej! Ni som älskar mello o lets dance.

Men grejen är ju isåfall att jag kan vara helt fel ute. Eftersom mina elever älskar mello och lets dance (många av dem) så är jag kanske inte så underhållande som jag tycks tro att jag är =D

Får nog göra en undersökning i skolan imorn om vad det bästa med mello o lets dance är... Fröken måste ju hänga med!!!

Inte ens farmen tycker jag är särskilt underhållande, och det var det första en elev som var och hälsa på mej igår frågade: Ska du se farmen imorgon? Nu är de ju riktigt spännande!!!

Kanske bör jag se över min egen humor o min egen känsla för vad som är underhållande och inte. En hel skolklass kan ju knappast ha fel.

Eller är det också så att just mello och lets dance är stunder där man får va med mamma och pappa? Utan mobiler, jobb och annat som stör?


Många tankar har jag och jag har säkerligen mycket att lära mej.

Måste läsa på om gårdagens mello så jag kan svara på frågor och säga vem jag röstade på imorn!!
Nu ska jag inte avslöja mej som en i mello-dissare längre!

Hörs!

Jag är så glad. Lycklig.

Jag känner något slags lyckorus i hela kroppen och kommer på mej själv gå runt och le. Det är inget särskilt som har hänt utan jag är nog bara så tillfreds med mitt liv just nu. Och så vetskapen om att det bara är en vecka kvar tills min bättre hälft kommer hem gör väl inte saken sämre!

När man är ifrån varandra så som vi är, då blir det ju alltid en underbar känsla i kroppen när man vet att han är på väg hem!
Man är liksom nykär lite längre tror jag!

Åh vad jag längtar!!!

Och den andra känslan är att jag blivit tillfreds med mitt "nu". Många av mina vänner har barn eller är gravida. Det bygger ju onekligen en stress hos en sån som mej, som är ganska långt ifrån den livsstatusen, än så länge.!

Men äntligen har jag blivit sams med mej själv. Jag har låtit mej erkänna för mej själv att det faktiskt bara varit en stress för att "alla andra" skaffar barn. Tror alla i min ålder nån gång känt den stressen. Tänk att jag kan skriva så, vad gammal jag är!!

Men just nu är jag så otroligt nöjd med tillvaron som den är. Jag vill faktiskt inte ha något annorlunda, just nu. Tänk er att det är nuet jag pratar om, inte framtiden.

Jag har en underbar pojkvän som jag älskar mer än något annat.
Tillsammans har vi en trea med allt jag tycker man kan önska sig, dvs diskmaskin, badkar, två toaletter och en står altan. Vad mer kan man begära??
en mysig liten tomt för vår minigris också såklart.
Jag har en bil jag alltid önskat mej, en liten blå cab.
Jag har världens bästa jobb som får mej att utvecklas och känna glädje varje dag.
Jag lyckas oftast hålla min budget och kan köpa en ny klänning om jag vill det.
Jag har världens bästa vänner och familj.
Jag har ett jobb där jag både kan skratta och gråta med kollegorna, de finns alltid där!
Jag har 63 fantastiska elever som förgyller varje skoldag.
Jag har lärt mej springa och kan ta en joggingtur efter jobbet och känna att jag är bra!

Men, det bästa av allt, och nog det svåraste av allt, är att jag har lärt mig att älska mej själv. Det är nog det svåraste jag nånsin gjort och försökt att lära mej. Man är inte perfekt, men man måste lära sig älska sig själv.
Precis som man kan säga till barn som gjort något tokigt - jag tycker inte om det du gjorde - men jag tycker om dej!

Man kan inte göra rätt o va perfekt varje dag, det måste man inse. Men man måste fortfarande vara sams med sig själv, sen kan man ångra saker som man gör eller gjort. Ja alltså, inte älta då, men gilla läget.

Nu vill jag inte skriva nåt hyllningsinlägg till mej själv, bara skriva av mej om hur viktigt det är att inte försöka leva upp till orimliga krav och inte älska sig själv.

Jag går inte runt och säger att jag älskar mej själv, men jag tror att ni förstår vad jag menar!

Har man en gång varit där nere i mörkret vet man att känslan av att vara glad igen, är ett mirakel.

Så, vad som än händer, kommer jag alltid att veta vem jag är och vad jag vill.

Bara så ni vet :-)

Slut med poesi för ikväll!

Tjao

Åh, den här dagen har jag varit så duktig! Det belönas med ett bad och ett glas vitt...

Eller?



Äre så?

Hehe, ibland är det roligt att avslöja sig själv.


För jag vet att jag inte är den enda som ibland tänker på att bilden ska vara snygg på instagram och bryr mej egentligen inte ett dugg om, om det jag nyss la ut är ätbart eller drickbart.


För hur snyggt skulle de va om jag la upp bilden på godispåsen och vattenglaset? Och framförallt, vad skulle hända med min image??

Haha, ja, för jag vet att min image är så cool.

Och som sagt, ni tar mej väl med en nypa salt va?
Hehe eller, nä varför skulle ni göra det.


I ärligehetens namn ligger jag i badet, men vinet som stått i kylen sen två helger tillbaka tänker jag inte dricka! Jag håller mej till vattnet!

Men vinet gör sig betydligt bättre på bild en vattenglaset.
Och godispåsen då, jisses amalia, den får inte ens omnämnas!!
Jag äter ju bara blåbär och sockerärtor om jag ska festa till det.
Det vet ni ju.

Tyvärr kommer man på mej allt för ofta, hitta till och med kinderäggschokladpapper i diskmaskinen i morse. Hur det nu kan vara möjligt.

Btw, jag är långt ifrån den optimala perfekta bruden och jag syndar med choklad både nu och då. Men igår sprang jag längre än jag nånsin orkat, o det är faktiskt heeeelt sant.

Man e ju inte perfekt, men vad gör det om hundra år som mamma skulle sagt.


Hörs!

Bildbevis från gårdagens löprunda, och där avslöjade precis att jag lånade Victors mössa utan att fråga. Den är ju så bra med reflexer!!!

Bort med allt smink o sen iväg!
Väldigt skönt!

Kanske ska ta en runda ikväll med!

Idag hände det något stort i mitt klassrum. Så många fredagar som vi suttit bänkade framför lilla aktuellt, och så många gånger som vi velat vara med och försökt skicka in om både det ena och det andra, så har vi aldrig lyckats ta oss ända fram.

Men idag hände det!!
Idag genomförde vi vår första sändning via Skype tillsammans med Andrea som är programledare!

Det var spända och förväntansfulla elever som satt bänkade framför datorn klockan 10 då vi skulle vara i sändning!

Självklart var anledningen till att vi var med vårt 90-årsjubileum!

Det är sån glädje i sånna här stunder, och att se lyckan och stoltheten hos eleverna är också magnifikt!
Det ger ett oerhört boost!

Nu väntar vi med spänning inför morgondagens sändning som börjar 10.00 i SVT play och 14.30 i Barnkanalen!

Även om det bara är ett kort litet inslag, så är jag så otroligt glad över att vi äntligen kom med!!!

Ingenting är omöjligt!! :-)
Nu vet vi det!

Så missa oss inte imorgon!

Imorgon är det sista dagen innan vi går på sportlov, vilket är behövligt, både för elever och fröken. Märks nog mest på fröken kanske.

De va längesen jag kände mej så HÄR sliten.!

Hörs

Just nu är det mycket som händer, det är väldigt roligt tycker jag!

Men just nu är det störst fokus på 90-års jubileet! För er som inte vet så firar vår skola 90 år på . Tänk, att vår fantastiska skola har funnits i 90 år!

Så nu ligger fokus på att få till det så bra som möjligt. Men eftersom vi bor i Sverige (jag är ganska fördomsfri), så är jag också beredd på att vi kommer få en hel del kritik. Nej nu tog jag väl i, men lite tror jag!

För det känns som att det alltid är så när man ordnar något! Om det inte kommer vara någon som påpekar tidvalet, så är det säkert någon som kommer påpeka att musiken är för hög eller för låg.Men hur som helst, vi har alla lagt ner otroligt mycket tid och själ i detta jubileum, så förhoppningsvis blir det inga klagomål, men har jag skrivit om det känns det lättare att vara beredd på det. Men denna dag är sannerligen genomtänkt kan jag lova.

Om någon undrar varför vi valt att lägga "öppet hus" kl.13.00 så är det av just den anledningen att skolan invigdes den 15/2, just kl.13.00 :-)

Dessutom vill man ju ha eleverna med, och då är det ju bra att ha det på en veckodag!

Jag tror och hoppas att det blir en lyckad dag, framförallt för våra elever, men också för alla besökare!
Drömmen vore ju att många av skolans föredetta elever, som numera är äldre, får chans att återförenas och prata gamla minnen.

Jag hoppas att morgondagen blir, som jag kanske lite för ofta säger; fantastisk!

Jobbat stor del av dagen men på eftermiddagen fick jag ett stort migränanfall.

Men efter lite huvudmassage, sömn, tabletter och kall handduk i pannan är jag på benen igen, tack o lov!!!

Vägrar ju att vara sjuk imorgon!

Nu ska jag fortsätta ladda batterierna!

Hörs