Det är framförallt sådana här dagar som man förstår varför man har der yrke som man har!

Idag hade vi Lucia på skolan. På vår skola är det 6:orna eller 5-6:orna som går. I år var det både 5:or och 6:or.

Jag är helt förundrad över hur fantastiska elever vi har! Så duktiga!!!
De är tonsäkra, musikaliska och det absolut bästa av allt - de älskar att sjunga!!!!

Det märks så på dem!
Det är så härligt när man känner den glädjen och kemin med elverna, när man har stått och övat i 80 minuter och de inte vill sluta sjunga!! Det är magiskt!

Och både våra tjejer och killar tar i och har helt fantastiska röster, det är grymt!

Så efter en sån här konsert, när man vet hur det var när man började öva med dem, när sångerna inte satt, 3 var helt nya och näst intill hela gruppen näst vägrade en sång, och man har fått genomgå en del diskussioner, så ser man iallafall att det ger resultat.!

Och tänk så otroligt mycket man kan lära sig på 6 veckor!

Åh vad jag önskar att det var lucia fler gånger om året :-)
Men vem vet, lite planer finns det allt för våren! Inte lucia dock ;)

Åh, svårt att förklara den känslan jag känner nu!
high five med 5-6!!!

Ha en härlig helg! Det ska jag sannerligen ha!!!

Idag ligger jag i badet och mitt huvud fullkomligt bultar av idéer, tankar och drömmar!

Idag fick kännedom om en fantastisk insats av några människor i vår grannby. Jag får gåshud och jag känner ett sånt enormt behov av att haka på! Helst nu. Ikväll.

Men det är just i sådana här situationer jag behöver mina vänner/kollegor som kan få ner mig på jorden och resonera rimlighet.
Men det här är rimligt!! Jag lovar!!

Jag vill inte skriva om min idé än, då det kan feltolkas eller missuppfattas.
Och säkert är "min" idé inte unik. Och då är det väl helt underbart!
För det här är något vi alla privatpersoner kan bidra till!


Jag tror på oss (mänskligheten!).

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Den har ni hört förr va?
Och den stämmer.

Ett långtråkigt arbete för hela vår jord. Tellus - tell us

Förra veckan, eller veckan innan? Gjorde jag ett försök till att ha en mer privat blogg med lösenord och en mer jobbinriktad blogg. Inte för att jag började skriva hemlisar i den här bloggen till folks besvikelse kanske, utan mer för att den faktiskt är väldigt personlig, vilket ju både finns för- och nackdelar med. Idag googlar väl varenda arbetsgivare upp varenda anställd, och vad ska man då tro om mig var min tanke?


Men faktiskt så har den här bloggen blivit en del av mig. Det är i den jag har skrivit om mina mål och mina upplevelser, den är ju faktiskt "jag". Så om någon vill läsa min blogg för att "kolla upp mig", så berättar den ju faktiskt mycket om mig och hur jag är.

En måttligt stressad fröken som älskar sitt jobb lika högt som sina lediga stunder, för självklart älskar jag min pojkvän, familj och vänner mer än mitt yrke, men de är inte långt ifrån varandra på listan!

Och förresten så pratar jag mycket om att det är viktigt att skilja på jobb och att vara sig själv, pyttsan! Det fick jag ju verkligen bevis för att jag inte kunde leva upp till när jag hade två bloggar, en om mig och en om mitt jobb. Det går ju inte, jobbet är ju en alldeles för stor del i mitt liv för att jag ska kunna skriva en hel blogg om bara mig själv!!

Men idag tänkte jag faktikskt skriva om mig!

Jag gick tillbaka ett år i bloggen och läste om vad jag skrev förra året i december..

Ibland glömmer jag bort hur dåligt jag faktiskt har mått, och att jag borde njuta mer av det liv jag lever nu.
Även om jag är en livsnjutare, som jag får höra, så är det så lätt att man glömmer.

Ungefär i jämförelse med hur mycket jag älskar el numera!!! För det fick man ju perspektiv på i fredags/lördags...

Förra julen var jag glad för att jag kunde njuta av julen igen.

I år är jag glad för att jag är lycklig igen, och jag kan sätta mig och titta upp mot granarna med ett leende.. Men inte samma granar, för jag har flyttat till en annan lägenhet med min pojkvän.

Är det inte märkligt hur livet kan förändras på ett år?

sista bilden skrev jag samma dag som jag sedan träffade v för första gången.

Ta vara på livet, och lyckan!
Puss på er!

Ja det kändes det verkligen som i fredags när jag kom hem. Om denna natt hade infunnit sig för ca 3 år sen hade jag inte klarat av att sova ensam hemma!!
För det första är jag lite rädd när det knakar i fönstren och blåser storm, och för det andra är jag nog den mest mörkrädda 27-åringen i Sverige.

Men "skam den som ger sig", det har väl varit mina ledord detta år! Kommer passa bra när jag skriver årskrönikan.!.!

Och för det tredje då så hade jag vägrat åka till Göteborg med oplattat hår och sminkat mig i mörker. Men, även det, gjorde jag! Hör o häpna!

Så, såg det ut, morgonen hos mig den 5:e december!

Men jag ska inte klaga, det var nog det längsta strömavbrott jag upplevt på 27 år. Och var 27:e kan man ju stå ut!

Sen iaf, så åkte jag till Göteborg och Liseberg med min älskade familj. Kände mig som barn på nytt! Så mysigt!

Tack världens bästa familj för en underbar helg med mycket jul och energipåfyllnad!

Nu är vi på väg hem, och jag hoppas innerligt att strömmen är tillbaka!!

Annars kommer jag bergis ställa mej på trappan och skrika ut "0h Helga natt".

Sitter här i badet och känner att rösten börjar sakta men säkert smyga sig tillbaka. Att träna luciatåg utan röst är inte det lättaste, tro mig!
Att man dessutom inte har sovit under natten pga feberdrömmar och halsont gör ju inte lärarkaraktären bättre.

Så idag skickade mina fantastiska kollegor hela mig vid lunch, jag tycker det är fruktansvärt svårt att komma hem tidigt. Det är ljust ute och hos grannarna är ingen hemma. Jag får liksom dåligt samvete för att jag är hemma så tidigt!!
Det känns så fel. Men idag är det min första sjukskrivingsdag som lärare. Från lunch och fram till eftermiddagen.

Men men. Någon gång måste vara den första, och imorgon ska jag vara frisk!!!
Jag mår ju redan bättre. Har sovit från kl.12.00 ca-18.00

Har iaf hunnit fixa lite annat praktiskt nu från 18 då jag vaknade, beställt lite julklappar etc.

Känns skönt.

Sitter också och tänker tillbaka på förra julen. Då hade jag ingen aning om att jag på nyår skulle bli tillsammans med den finaste killen i hela universum!

Jag minns såväl när jag satt i mamma och pappas soffa på juldagen och messade med v. Vi pratade om att gå ut tillsammans på Joans, men jag fegade ur Efterosm jag inte kände honom så väl.

Istället träffade jag Mallan på kvällen och vi åkte runt i bilen och pratade om allt och inget, supermysig kväll!
Då väntade hon ju också lilla Signis :-)

Några dagar efteråt, eller den 27:e närmare bestämt åkte jag o Mallan in på mellandagsrea i stan. Eller, vi stod i bilkö hur länge som helst för att ta oss till centrum! Så vi åkte till Hageby istället!

Under denna shoppingtur fick Mallan mej att föreslå att Victor och jag skulle ses på kvällen, o han var på!
Jag minns det som igår ;)

Skapligt nervös shoppade vi vidare och åkte sedan hem. Jag åkte hem, gjorde mig iordning och åkte sedan till min farmors fd bostadshus och plingade på. Sen dess är jag såld.

Så den 31/12 kunde vi båda säga att vi faktiskt är ett par.

Så det kan gå fort, riktigt fort.

Jag glömmer aldrig första maten du bjöd på, första blicken i trappuppgången och första kramen i köket.

På nyår firar vi ett år av kärlek, och i jul firar vi vår första gemensamma jul.

I love you!

Jag har alltid sagt att jag varken kan baka eller laga mat. Men det är bara ett försvar till att jag inte tränat på de tillräckligt mycket, eller helt enkelt inte varit intresserad och aldrig behövt göra mer avancerade maträtter och bakverk än makaroner och köttbullar och chokladbollar!

Men, nu helt plötsligt tycker jag att det är roligt! Jag känner både för att laga mat och baka! Kanske har det med ålder att göra, eller så har har det helt enkelt att göra med att jag tränat på de och ser att jag kan!

I torsdags hade vi "halv sex hos mej" och jag klarade det!
Laga mat är verkligen något som annars kan ta ner min självkänsla, men, jag gjorde det =)

Så härligt!!

Och nu sitter jag här och njuter av att det imorgon är första advent!
Mysigt värre.


Snart kommer Hanna och lillviktor så ska vi gå till julmarknaden här i Tjällmo!

Underbart.

Annars så saknar jag min andra hälft.
2 veckor kvar!

Ha en härlig lördag :-)

Idag är jag starkare!
Ingen träning idag tyvärr, men en mycket kort uppfriskande cykeltur till och från jobbet blev det iallafall. Jag la mej tidigt och nu är det också snart sängen som gäller. Heja mej!

Hade näst sista tillfällen på ICDP-kursen idag. Då skulle vi ha filmat oss själva i action. Det är ju inte det roligaste kanske att visa sig själv på film inför andra, men å andra sidan är det ju precis det man visar för sina elever varje dag.

Det blev iaf ett lyckat kurs-tillfälle tycker jag. Intressesant att se andras filmer och såklart intressant att få ransaka sig själv också. Kan ju säga att kroppsspråk och varierat röstläge genomsyrar mina videor. På gott och ont! Visst har man mycket man kan förbättra!

Jag är fortfarande nöjd med att lektionens mål och elevernas iup:r flyter på bra!
Nu är nästa steg att få till pedagogiska planeringar i alla ämnen.
Det är liksom lättare att få till om man bara undervisar i t ex matte o no. Har man däremot 5 ämnen till, och i olika årskurser, är det inte helt lätt att få till det. Men jag ska!
Har ju många planeringar från förr, men jag är expert på att uppfinna hjulet gång på gång, vilket ju såklart är tidskrävande. Men eftersom jag vill ha med eleverna i planeringen måste den ju förändras. Iaf arbetssätten.
Det centrala innehållet och syftet är ju detsamma.

Men med fantaststiska underbara elever i klassrummet är det inte så svårt att känna att det snart är genomförbart.

Älskar mitt jobb och jag älskar att undervisa.

Jag älskar också att mysa i soffan till bonde söker fru med den jag älskar, så ja, jag har också skaffat mej ett liv utanför jobbet.

Imorgon är det mycket musik på schemat! Det gillar vi skarpt :-)
Snart lucia!

Snart dags att sova!

Hörs

Att åldras är ju också att lära känna sig själv. Jag tror inte att jag riktigt lärt känna mig själv förrän nu.


Det är nog en av de "få" fördelar med att vara vuxen. Nej, såklart finns det fler fördelar med att vara vuxen. Men det är inte alltid lätt. Ibland är vi nog många som minns barndomen som en lättare och problemfri tid.

Att bara kunna gråta ut i mammas famn och få ett plåster kunde rädda en grå dag många gånger. Som vuxen har man så många fler problem som man stöter på, och då räcker det inte alltid med en famn och ett plåster. Även om det, såklart, också faktiskt kan hjälpa ibland. En mammas famn är iallafall alltid för mig en genväg till lättat hjärta.

Så har det alltid varit för mig. Har jag haft problem eller gjort något som jag känt varit fel, har jag berättat det för min mamma och så har det genast släppts en sten från mitt hjärta. Och så är det än idag, att prata med mamma är fortfarande något av den bästa medicinen för mig. Och det har jag ju ingen annan att tacka för, än min älskade mamma. Tack för att du givit mig förtroendet att du alltid finns där för mig.

Och idag har jag mer självinsikt än någonsin. Jag har lätt för att ransaka mig själv och erkänna mina brister.

Den här veckan (det är iofs bara tisdag) har jag varit trött och lättretad. Jag har retad mej på saker jag inte retar mej på annars och känt en känsla av hopplöshet. Idag vet jag varför. För lite sömn, vilket är givet, oregelbundna mattider (ja, jag är som ett barn), och högre tempo än vanligt. Då blir jag trött, grinig och ibland till och med otrevlig. Eller till och med, kanske är flera som tycker att jag är det ofta, men det är absolut inte min mening!

Men vad jag vill ha säga med det är att det är skönt att vara vuxen och kunna inse att det är inte är livet som är skit i största allmänhet, det är jag själv som varit slarvig.!

Något mer som saknas i mitt liv är fysisk aktivitet. Det var verkligen längesen jag tränade, till och med hur längesen som helst sen jag gick en långpromenad. Det är inte bra.

Så innerst inne vet jag ju varför jag känner mig trött och motivationslös just nu.

Och eftersom jag är lärare vet jag ju vad som krävs. Mål.

1. Börja träna. Inte 2 pass om dagen 7 dagar i veckan, utan till en början 2 pass på gymmet eller 2 långpromenader inkl promenad eller cykeltur till jobbet. Sen kan du öka!

2. Ta inte den där sista koppen kaffe runt 20.00 bara för att v gör det. Strunta i den och lägg dig när du brukar, vilket är absolut senast kl 22 i veckorna.

3. Ät mer frukt och grönsaker. Ät mer mellanmål. Lägg ner det där "hinner inte äta frukost-larvet" och ät något på morgonen. Antingen vid morgonmötet eller innan jobbet.

4. Ät något mellanmål på eftermiddagen så att du inte är vrålhungrig när du kommer hem vid 18.00

Så nog har jag lösningar på mina "problem".
Vem vill ha en trött och lättretad fröken liksom? Eller flickvän? Ingen skulle jag tro.

Varför skriver jag det här då?
Jo dels för att jag tar till mig kunskap genom att skriva, och kan jag skriva om det kan jag göra det. Och just nu känner jag att allting helt plötsligt känns tungt. Jag känner liksom att jag inte räcker till. Inte till vänner, familj, pojkvän eller jobb.

Men det beror inte på någon annan, än mej själv!

Mitt liv är underbart. Jag lever verkligen ett fantastiskt liv, jag är bara bortskämd med att tycka att allt är så lätt och får jag många motgångar blir jag deppig. Men ur motgångarna föds framgångarna!


Det är så mycket roligt jag har att se fram emot, och det bästa av allt, min pojkvän som också är min bästa vän, delar jag framtiden med!

Så, ett bad o tidig nattning är vad som gäller för mej :-)

Nä, jag e inte bitter!

:-)!

Kram på er