För EXAKT fyra år sen gick jag på mitt livs första höstlov som lärare! Jag minns det som igår, för jag vet precis vad jag gjorde när barnen gick hem den fredagen innan lovet... Jag satte på ABBA med "when i kiss the teacher" och dansade runt i klassrummet... Och då menar jag att jag DANSADE runt..!!! Då kände mig lycklig, lycklig för att jag lyckats jobba de första veckorna som lärare och lycklig för att faktikst vara ledig en hel vecka! Det var en underbar känsla. Även om jag då levde med en sjuk ångest, ångest över att jag egentligen nog inte klarade av jobbet, men jag var ändå lycklig, men med en ständig klump i magen...


Men kan ni ana hur skönt det är att idag, fyra år senare, gå på höstlov, känna samma lyckokänsla, fast utan ångest?????

Och idag är jag inte lycklig för att vara ledig en vecka, utan för att veta att jag ska tillbaka om en vecka =) det finns inga ord i världen som kan beskriva hur tacksam jag är över mitt jobb, mina kollegor och alla fantastiska barn jag får möta varje dag! Det är ni som gjort mig till den jag är idag. Och det är verkligen sant. Låter som ett hyllningstal till mina nära, men jag måste bara få ut mej hur fantastiskt mycket mitt jobb o mina kollegor betyder för mej.

Jag har varit nere i min djupaste kris nånsin, o sakta men säkert börjar jag hitta tillbaka till mej själv, eller till en ny människa nästan! Jag är inte orolig över nånting, jag tar dagen som den kommer och jag har insikt i att jag är bra precis som jag är!!

Sakta men säkert tror jag, att jag är på väg att bli lyckligare än jag nånsin varit. Och det finns många bidragande orsaker till det, men främst mitt arbetslag, min elev(läs lärar)assistent som stöttar mig i allt, vi har så roligt ihop och han förstår mej genom en blick. Dessutom ställer han alltid upp o lyssnar på mej JÄMT! Du är guld värd Janne, om du nån gång skulle råkat läsa min blogg ;)

Och alla mina andra brudar i arbetslaget, hur skulle jag klara mej utan er? Ni är guld!!!!

Och sist men inte minst, alla våra fantastiska barn. Igår hade vi fn-dag hela skolan. Att jobba över gränserna är fantastiskt kul o fantastiskt lärorikt! Tillsammans är vi oslagbara ;-)


Att vara fröken är ett kall. Och jag älskar att bli kallad det..! ;)


Tänk. Snart, efter ca 16 månader, kan jag skriva att jag är en av världens mest lyckligt lottade personer.

Konstig och härlig känsla. Att hitta tillbaka lixom. Som att lyssna på: allting har sin tid...


Nu ska jag sätta på ABBA och dansa, eller ja, plaska, i badet :-)


Ha en underbar helg, det ska jag ha!