Allt för många gånger har jag påbörjat en blogg och sedan har mitt aktiva bloggande runnit ut i sanden..

Senast jag var en aktiv bloggare var nog i samband med studenten, dvs ca 7 år sedan..

HERREGUD! 7 år sedan?

Det är inte konstigt att man börjar känna sig gammal..

Nu får jag helt enkelt se om denna blogg kan bli ett levande dokument!

Min bakomliggande tanke kring att börja blogga igen är förståss att att helt enkelt kunna skriva av sig.

Har försökt med den gamla hederliga dagboken med hänglås på, men det går lixom inte hem.

För er som inte känner mig kan jag berätta att jag har världens bästa jobb, dvs LÄRARE.

Är det något jag absolut inte ångrar i mitt liv så är det mina studielån!!

Ja, ni hör rätt, mitt jobb är mitt liv. Och det här läsåret har jobbet betytt ännu mer en vanligt.

Tack vare mitt jobb, mina kollegor, mina elever och mina chefer har jag kommit till en fas i mitt liv där jag känner att jag vet vad jag VILL. Ni som kände mig förr (förr & förr), men för nåt år sedan, vet vilken orolig själ jag var!!

Jag led av något otroligt överflöd av nervositet så mitt liv innehöll mest ångest och dålig självkänsla.

Jag vet inte hur många gånger jag kunde slå huvudet i väggen för att jag tyckte att jag var världens sämsta människa och att jag inte klarade av någonting. Jag led, men det visste jag inte själv. Jämsides med det levde jag ett härligt liv med sambo och hus, men kraven på att försöka vara världens bästa flickvän + att världens bästa fröken blev så stora att allting rasserade tillslut. Efter att ha genomgått ett rent helvete till sommar och höst, kan jag iallafall idag säg: - Idag vet jag bättre!

Jag tänker inte gå in mer på det helvete jag faktiskt klarat mig igenom, ursäkta ordvalet, men just den tiden i mitt liv kan inte definieras som något annat än ett helvete. Ni vet när allting rasar samman och livet vänder och... NEJ, ni har hört det förr!! Jag har slutat se tillbaka och blickar framåt. Jag ville ändå få ur mej detta på nåt sätt, så att alla ni som är eller har varit inne i en djup livskris, kan känna igen er eller iallafall se ett ljus i tunneln! Det gör jag, och det trodde jag aldrig!

Som sagt, förutom det självklara att jag inte skulle klarat mig igenom sorgen utan min älskade familj och mina älskade vänner har jobbet betytt oändligt mycket. Mina elever ger mig så mycket glädje att det inte kan beskrivas med ord, deras nyfikna och förväntansfulla ögon på morgonen när en måttligt stressad fröken öppnar dörren till klassrummet. Att varje dag få möta dessa barn och att se dem utvecklas är underbart!!

Sen är mina fantastiska kollegor också värda guld, ni har varit mina psykologer, glädjespridare och vägvisare under hela året, jag tror inte ni själva vet hur mycket ni betyder för mig! Skolavslutningen i år kommer att vara den mest tårfyllda någonsin. Men det bästa av allt, även om TYVÄRR inte hela vårt arbetslag består får jag vara kvar på Tjällmo skola och jag vet att vi absolut inte kommer tappa kontakten! Ni är BÄST!

Men tillbaka till att hitta sig själv igen, jag tror att jag nånstans glömde vem jag var, som i Gabriellas sång ni vet..

"jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova. Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar".

Jag vill känna att jag lever, all den tid jag har. Ska jag leva som jag vill, se hur natten går mot dag".

Jag vill känna att jag lever, veta att jag räckere till."

Jag har aldrig behandlats illa med ord eller handling, vill bara tillägga det.

Idag bor jag tillsammans med min kattunge, som förövrigt inte är nån kattunge längre, hon blir ett år i augusti!

Jag bor i ett typ "radhus" i Tjällmo, det är underbart, speciellt så här på sommaren!

Men det är ju självklart inte skrivit i sten att jag ska bo här för resten av livet, det var det förut, men som sagt- Nu vet jag bättre ;)

Jag jobbar mycket, vill lägga så mycket tid som möjligt på att göra ett bra jobb och utvecklas!

Sen spelar jag teater, det är också oerhört kul och rogivande!! Premiär den 1/6 :)

Och annars umgås jag med mina älskade vänner, sjunger och är glad över att jag faktiskt är frisk och har hälsan!

Nu blev det ett långt inlägg, men det var skönt att skriva det, och att en gång för alla få det dokumenterat att

-NU VET JAG BÄTTRE!!!

ha det bra :)