Genrep hade vi idag. Det gick galant för alla, utom för en av skådespelarna. Hon tappade bort sig två gånger och satte nästan en av de andra skådespelarna i skiten. Det känns lite sådär, att behöva avslöja att den skådespelaen var jag..

men men, får man skylla på att det är lite mycket i mitt huvud nu? Nej, egentligen tycker jag inte det. Hur många gånger har man inte hört frasen "jag är ledsen alltså, men det är så mycket just nu" av någon närstående eller kollega. STRUNTPRAT säger jag! Då har man tagit på sig för mycket vilket man uppenbarligen inte klarar av!

Nej, nu kanske ni tycker att jag låter hård. Jag kan bara tala för mig själv, skyller jag på att jag har för mycket i huvudet får jag väl skala av lite av allt, svårare än så är det inte. Man kan inte vara bäst, även om man vill.

Jag har övat repliker framför spegeln och i bilen men uppenbarligen är det inte tillräckligt. Det är bara att fortsätta!

Jag tycker det är lite svårare att vara berättare, man har lixom inte samma hjälp av scenkläder och rekvisita som om man är mer med i spelet.

Vet ni? Hade det här varit för ett år sen, då hade jag haft ångest och kännt mig värdelös för att jag tappade replikerna två gånger. Men idag tänker jag istället: Vilket jäkla skit att jag inte satte replikerna, men vilken tur att jag har sånna fantastiska medarbetare i teatern som gjorde en fantastisk föreställning ändå! Nästa gång ska jag vara lika duktig som dem! Det ärbara att köra på!!

Det är en fantastisk känsla att kunna se framåt istället för att älta nåt jag ändå inte kan göra ogjort.

Shit happens, life goes on. Som så mycket annat.

Förresten, måste bara säga att våra barn i teatern är ju pricken över i:et.

Dom är så grymma!!

Imorgon är jag ledig! Och på fredag oxå.

Jag vet vad jag skulle vilja göra någon av kvällarna. Men det avslöjar jag inte här.

Jag kommer inte våga göra det iallafall.

Vad var det jag skulle skriva nu då..

Hm, nej jag kommer inte på det.. Det är lite mycket just nu..?!?

HÖRS!