Jag gick in i trapphuset. Ringde på hans dörr. Ingen öppnade. Ringde på igen. Ingen öppnade. Paniken blev större och större och jag blev alltmer säker på att jag hade blivit lurad.!
Knackade en sista gång på dörren utfall att dörrklockan inte skulle funkat (fast att jag hörde den!!) "den kan ju varit trasig på insidan" ;) not!

Inser att det faktiskt inte är någon som öppnar och jag är på väg att lämna huset för att ta fram skämskudden och bege mej hemåt. Då hör jag plötsligt någon som visslar nerifrån källaren. Några steg hörs i trappan och visslingen ekar. Jag förstår direkt vem som kommer upp från tvättstugan. I det ögonblicket hann jag nog lägga håret bakom örat både en och 10 gånger och försökte komma på nåt vettigt att säga. Men när han såg mig och sa "tjaa!" Vet jag att jag tänkte "åh herregud, han är för snygg!!!! bäst jag drar".!!

Men jag hann inte dra. Vi gick in till honom. Vi såg ca: 4 olika filmer, drack saft och åt popcorn, skrattade och pratade oavbrutet från kl.20.00-05.15 Sen åkte jag hem ca 05.30, tror det var den kallaste natten för året då -26 grader. Men jag var varm inombords!

Dagen efter bjöd han mig på middag och sen den dagen har det inte gått en dag utan att vi hörts av. Vi träffades den 27/12 och blev tillsammans den 31/12.
Rätt lustigt att tänka att vi på julafton inte visste att vi skulle träffas och vara ett officellt par på nyårsafton!

Men ibland blir det väl så, bara så rätt från början. Kärlek vid första ögonkastet.

Så vad vill jag säga med det här?
Jo sluta aldrig tro på kärleken! Jag tror det finns någon för alla. Till alla er som gjort som jag det senaste året, drömt om kärleken med tårar i ögonen till bonde söker fru!

Det trodde jag inte förut, men nu vet jag, att på ett par dagar kan livet förändras.
Och det känns i hela kroppen, när det är helt rätt.


Och självklart är jag medveten, fullkomligt medveten.

Men knackar kärleken på dörren, ska du inte vara rädd för att öppna :-)