Äntligen har jag frisknat till från min hemska, hemska sjukdom. Det är bland det äckligaste jag vet, att ha magsjuka. Eller vänta, jag har nog knappt upplevt nåt äckligare, så för mej är det det. Usssch! Så jag tror knappt någon kan vara gladare än mej nu, när jag äntligen är frisk!

Och när jag har varit sjuk en vecka, och inte kunnat röra mej (typ), då får jag sån himla energi när jag är på benen igen, nej Emma, du kanske inte riktigt håller med efter vår vistelse i Motala, då jag efter ett flertal tillfällen drog tillbaka Emsan i armen och bad henne sakta ner. Lite seg i starten kanske ;)


Men som nu, när haft en heldag med olika energiintag, först en sväng på jobbet, sen en sväng till Motala med Emma och på eftermiddagen/kvällen ett besök av Hanna! Då har jag hämtat energi! :-)

Så nu ikväll har jag ägnat mig åt att fixa och pyssla i vårt hem. Såg ni att jag skrev vårt? ;)
Och det är här min rubrik kommer in i bilden! Jag har sån huslängan!
Nu bor jag på landet i ett radhus/parhus med liten trädgård så närheten till landet och trädgård har jag, men jag vill ha mer! ;) såklart, det vill man väl alltid. Men jag längtar så tills vi har vårt drömhus. Ett stort hus med öppen planlösning, vita tak och väggar, trägolv, öppen spis och gärna många rum. Så, mina mäklarvänner? Nån som har ett tips? ;)

Har man en gång bott i hus tror jag att det är svårt att lära sig trivas någon annanstans. Det går väl an om man inte mäktar med ett hus längre, men som för mig, längtar jag hela tiden tillbaka till hus. När jag flyttade från mitt förra hus och flyttade till Finspång tog jag en takvåning för hyresvärden sa att om jag bott i hus skulle jag må bäst av att bo högst upp. Det håller jag inte riktigt med om! Jag trivs bättre på marken!
Som tur var kunde jag flytta tillbaka till Tjällmo inom sinom tid!

Jag kan verkligen sakna att ha en stor trädgård att grilla i. Och spela kubb i! Men men, huset jag bodde i sist blev ju aldrig riktigt mitt drömhus direkt, så själva huset saknar jag inte!
Bara känslan av att bo i hus :-)


Och såklart huslängan blir ännu större när man känner mer och mer hur rätt allting är. Jag hoppas och tror, att en dag står jag där i mitt framtida hus och ser min snygga kock slänga pannkakorna över spisen för att le sådär gulligt mot mej när han fångar dem igen, medan jag sitter i köket och målar naglarna samtidigt som jag läser lärarnas tidning... Utopi? Kanske ;)
Jag brukar aldrig måla naglarna och jag har aldrig sett V slänga pannkakor över spisen. Men vem vet?

Man vet aldrig vad som händer i framtiden, det har jag lärt mig det här året!

Dream on!

Bye