Det slog mig förut, att mitt livs bästa tid kanske är nu. Jag är relativt ung, visst man är ju inte 25 längre, men å andra sidan har jag några år kvar till 30-årskrisen också.

Jag har världens underbaraste familj. En mamma och pappa som lever tillsammans, är friska och njuter av att kunna resa runt i sin husbil och har alltid en öppen dörr för sin trötta, glada, sjuka, friska, lyckliga, ledsna dotter. Det spelar lixom ingen roll hur jag är och jag mår, mamma och pappas dörr är alltid öppen, och det, är en trygghet ALLA borde få ha!

Sen har jag en lillebror som flyttat till Karlstad och lever ihop med sin rara flickvän Linnea. Även om vi inte ses så ofta så kan jag alltid retas med min lillebror, vilket ju visar att syskonkärleken är stark. Det är underbart att veta att man har en lillebror som det går bra för och som gör framsteg i en annan stad. Han är grym, även om man som avundsjuk/jag-vill-vara-bäst-sjuk-storasyster kanske har svårt att visa hur stolt jag egentligen är över honom. Men han känner ju mej, och mina kompisar vet också, att om jag är väldigt avundsjuk eller beundrar något väldigt mycket, blir jag tyst. Ungefär som när du fick Kenza-skinnjackan du vet Mallan? Skämt och sido. ;)

Förutom min underbara familj så har jag en underbar pojkvän. Som de flesta vid det här laget redan fattat, jobbar i Norge. så tyvärr lever vi inte ihop än, men det spelar ingen roll, för vi längtar efter framtiden båda två och jag tror på den. Och ses gör vi så ofta vi kan. Även han har en underbar familj, så rar och omtänksam på alla vis.

Sen har jag ju mina underbara vänner, och till dem räknas alla i min omgivning!
Att ha er runt omkring mig gör mig till en så oerhört rik person. Rik på lycka.

Så vad menar jag med att min bästa tid är nu?
Jo, jag trivs så fruktansvärt bra med mitt liv just nu. Klart jag önskar att v och jag sågs oftare, men just nu är det en period i våra liv som vi satsar på jobb. Och kärleken ska ju inte förhindra det. Vi hörs så ofta ändå och att leva med en längtan efter en person ger mej faktist styrka, det är ju inte saknad, det är längtan! Och jag vet att jag snart får somna på hans arm igen. Underbart.

Och snart, om några år, väntar ett liv med hus och bebis. Och självklart är det då livet säkert är som bäst, men jag har det ju framför mej, väntar på efterrätten lixom!
I sommar får jag träna på två kompisbebisar vilket ska bli så mysigt!! Jag längtar verkligen!!

Just nu trivs jag med att jobba mycket och utvecklas, i veckan har jag tagit över rollen som arbetslagsledare, vilket jag tycker känns superkul!
I höst hoppas jag på ännu mer utmaningar!

Och så är det inte utan att jag faktist tycker det är roligt och utvecklande att resa själv för att komma till min prins. Jag har ju aldrig nånsin velat resa själv och skulle aldrig nånsin satt mej på ett flyg själv för några år sen. Larvigt kanske, men att hitta o orientera är ju min absolut sämsta egenskap.
Nu ser jag det som en utmaning och lotsa mej fram själv på olika flygplatser och faktist kunna se att jag lyckas.

Att även kunna planera in spontanfikor, utgångar, träningspass och kurser lite utifrån mina egna behov är ju oxå något man inte hinner med på samma sätt med barn och familj, därför tror jag att jag måste tänka på att njuta lite extra av just den här tiden, men jag längtar både efter bröllop och att få handla bebiskläder.! Men som sagt, nu ska jag njuta av tiden som är och njuta av att jag kan längta och att jag är så lyckligt lottad med alla människor runt mig!!

Överdrivet positiv?
Nej, så här känner jag just nu, och jag vill dela med mig av hur glad jag är över att jag nu ligger i badet och känner mig lycklig. Det är ofattbart.

Idag har jag tränat med Hanna och tagit en sallad på Joans. Bestämde oss då också för att gå till Joans på Valborg och lyssna på Björn rosenström. Ska bli kul!!

Imorgonbitti ska jag träna body pump med Paulina och sen väntar en dagsutflykt med Mallan! Supernice!

Nu ska jag njuta av en fredagkväll i min ensamhet och vänta på kvällens höjdpunkt, när V ringer.

Ha en fantastisk kväll ;)