Jag har verkligen svårt att inse att skolan slutar nästa vecka. Är det verkligen redan dags för sommarlov?

Samtidigt som det känns obegripligt, så känns det i kroppen att det behövs. Det behövs en paus nu!
Så att man kan ladda upp batterierna och komma igen med nya krafter i höst!

Förra året var jag orolig inför sommarlovet, och jag hängde på jobbet minst en gång i veckan under hela sommaren. I år känns det annorlunda. Pratade med min läkare i torsdags och det kändes så skönt att kunna säga att jag mår bra och att livet känns härligt igen.
Det är en lättnadskänsla som är enorm.

På torsdag är det skolavslutning, och då slutar min första klass 6:an. Jag kommer absolut inte gå tårlös därifrån. Det kommer kännas stort!

Alla klasser är fantastiska, men såklart det är lite extra häftigt när ens första egna klass slutar sexan. Men det kommer med all säkerhet vara lika tårfyllt när mina nuvarande 3:or slutar 6:an oxå!

Men det är klart att man måste hålla distans också, annars skulle man aldrig orka med alla farväl!

Idag har jag iaf fått undan alla v:s saker som vi bara lämnade av innan han reste.
Känns bra, men shit vad 68 kvadrat är lite för två pers! Det här är ohållbart i längden.! Nu är det ju inte överdrivet ofta som vi är hemma båda två just nu, men sen!!!

Skönt med resultat av städningen iaf.

Haha, verkar nu som att jag aldrig brukar städa, men tro mej, det gör jag!

Hörs