Teater och gemenskap.

Jag har varit med i flera olika gruvspelsomgångar. Jag var till och med med i det första spelet "i väntan på Christopher". Det lär ha ca: 10 år sedan, kan det stämma?
Spelet vi sätter upp nu satte vi även upp år: 2007. Lätt att minnas, för det var även det år jag tog studenten.

Så gruvspelet har verkligen funnits i mitt liv länge, även om jag haft uppehåll från några spel på grund av tidsbrist. Vilket jag idag har svårt att förstå, för jag har svårt att tro att mitt liv varit mer fullspäckat än vad det är nu.! Idag ser jag gruvspelet som en bidragande faktor till att man faktiskt orkar med allt annat! Att komma ut till gruvstugan och släppa alla andra tankar är som balsam för själen.

Men åker ut till en liten stuga långt in i skogen. Där möts man av fantastiska barn och vuxna. Alla väldigt olika, som tillsammans blir helt unika. Det är fantastiskt häftigt att få vara med i denna gemenskap, gammal som ung. Och den team-känsla som vår regissör får oss att känna är magnifik.
Så många olika människor som möts av ett gemensamt intresse - att spela teater.

Och om man som jag idag, kommer med ett litet dilemma och behöver råd, finns det alltid någon som lyssnar och så kan man släppa det helt sen.

Och jag har sagt det förr och jag säger det igen, våra barn!! De är så otroligt duktiga! Fanatiska helt enkelt.

Och glömmer man mobilen i "huset" får man skylla sig själv... Och lånar man Ediths mobil får man också ta att man kanske hamnar på en blogg! ;)

Men de är verkligen superduktiga!
Och det är alla andra också!

Tillsammans är vi oslagbara! ;)

Ni har väl köpt biljetter? :-)