Idag vågade jag mig ut på min första promenad här på ön, själv!
Det har liksom inte slagit mej förut, att det är näst intill omöjligt att gå vilse på en ö.!

Ibland tror jag att folk inte tror på hur dåligt jag hittar. Och det kan bara ganska jobbigt faktist, för det är inget jag är stolt över, men det borde ju kunna räknas som ett handikapp? Kan iaf jag tycka. Det här handikappet om nåt är väl anledning nog att få ställa bilen jämsides med affärn.! Närrå, det här är ett handikapp som kan tränas upp, kanske?

Men för att ni ska förstå lite mer om hur dåligt jag faktist hittar så kan jag nämna tre exempel:

- jag lärdre mig hitta från Storängsskolan i Finspång ner till centrum i slutet av nian. Då hade jag gått på Storängen i tre år.

- när jag arbetade som lärare på svälthasdkolan gick jag bort mig under skoljoggen. Trots att jag med vägledning hade blivit placerad vid ett kors där jag stod stilla under hela skoljoggen. Problemet uppstod när jag skulle gå tillbaka! Mina kära kollegor visste ju om mitt handikapp och gav mig den lättaste uppgiften så att jag inte behövde ta mig runt hela rundan utan istället bara behövde gå samma väg tillbaka till skolan. Tyvärr sket det sig. 40 min senare var den borttappade fröken tillbaka och alla barnen långt innan.

- jag skulle visa vägen till kärnskogsmossen för min kollega då vi skulle dit med klassen. Jag hade ju varit där minst (utan överdrift) 15 gånger innan så så svårt kunde det ju inte vara tänkte jag, stolt.
Men det visade sig ta ca 1,5 timme längre än beräknat dit. Vad tar det annars, 10 min?
Tyvärr fick min kollegas gps visa vägen hem.

Men till mitt försvar kan jag faktist skylla på att det är ärfligt.!
Min kära mamma hittar inte heller så jättebra! :-)

Men btw, idag har jag iallafall varit ute och gått ensam på ön!

Regnat stor del av dagen men nu på kvällen var det uppehåll!

Nu ska jag strax gå ner och möta min babe :-)

Hörs