Nu är jag för första gången anmäld till ett lopp! Jag ska springa blodomloppet!!
Känns bra med ett mål!!

Jag vill verkligen lära mig löpträna, alltså kunna njuta av en löprunda!
O nu har jag ju ett mål så det ska gå vägen hade jag tänkt!

Igår körde jag och Paulina pulsträning och bål och balans! Askul och träningsvärken sitter där jag vill, magen o rumpan!

Imorn blire step och yoga kraft!
Jag längtar!

Jag älskar när jag får tillbaka längtan till träningen!

Nu kör vi!

Jag gick in i trapphuset. Ringde på hans dörr. Ingen öppnade. Ringde på igen. Ingen öppnade. Paniken blev större och större och jag blev alltmer säker på att jag hade blivit lurad.!
Knackade en sista gång på dörren utfall att dörrklockan inte skulle funkat (fast att jag hörde den!!) "den kan ju varit trasig på insidan" ;) not!

Inser att det faktiskt inte är någon som öppnar och jag är på väg att lämna huset för att ta fram skämskudden och bege mej hemåt. Då hör jag plötsligt någon som visslar nerifrån källaren. Några steg hörs i trappan och visslingen ekar. Jag förstår direkt vem som kommer upp från tvättstugan. I det ögonblicket hann jag nog lägga håret bakom örat både en och 10 gånger och försökte komma på nåt vettigt att säga. Men när han såg mig och sa "tjaa!" Vet jag att jag tänkte "åh herregud, han är för snygg!!!! bäst jag drar".!!

Men jag hann inte dra. Vi gick in till honom. Vi såg ca: 4 olika filmer, drack saft och åt popcorn, skrattade och pratade oavbrutet från kl.20.00-05.15 Sen åkte jag hem ca 05.30, tror det var den kallaste natten för året då -26 grader. Men jag var varm inombords!

Dagen efter bjöd han mig på middag och sen den dagen har det inte gått en dag utan att vi hörts av. Vi träffades den 27/12 och blev tillsammans den 31/12.
Rätt lustigt att tänka att vi på julafton inte visste att vi skulle träffas och vara ett officellt par på nyårsafton!

Men ibland blir det väl så, bara så rätt från början. Kärlek vid första ögonkastet.

Så vad vill jag säga med det här?
Jo sluta aldrig tro på kärleken! Jag tror det finns någon för alla. Till alla er som gjort som jag det senaste året, drömt om kärleken med tårar i ögonen till bonde söker fru!

Det trodde jag inte förut, men nu vet jag, att på ett par dagar kan livet förändras.
Och det känns i hela kroppen, när det är helt rätt.


Och självklart är jag medveten, fullkomligt medveten.

Men knackar kärleken på dörren, ska du inte vara rädd för att öppna :-)

Lovet är slut och det känns som att jag började mitt lov i fredags. Men men, jag lider inte! Jag älskar att jobba! Jag längtar redan till morgondagen!

Nu väntar även den bästa tiden i skolan. Månaden innan jul är en av de mysigaste, men de härligaste är april/maj/juni i skolan tycker jag!

Skolgården är fri från snö, man kan leta vårtecken, eleverna börjar bli lite kärlekskranka och springer runt och frågar chans på varandra, så minns jag från min egen skoltid och det är verkligen likadant nu! Eleverna som snart slutar sexan börjar tröttna på mellanstadiet och planering inför skolavslutning och höst står som högst på agendan!

Och för att inte tala om det underbara vädret som får nästan alla att le. Ljust till långt in på kvällarna och man kan ta en kvällspromenad efter jobbet och solen fortfarande lyser. Underbart!

Och sen är det mycket annat som händer i skolan under våren, utflykter, temadagar och mycket mycket mer.

Fullt upp och jag gillar det, skarpt!

Och snart är det ledigt igen och då åker jag till min kärlek! Den här gången behöver jag inte vara så nervös, för jag har ju gjort det förr ;)
Ser framför mej att jag ska kunna gå och filosofera i butikerna på flygplatserna och njuta av tillvaron istället för som förra gången skynda mig till gaten och sätta mej där för att vänta i timmar och inte våga resa på mej i rädsla för att komma bort.!
Men som sagt, man lär sig!

Hoppas jag! Ska väl inte ropa hej än, sitter kanske fastnitad vid gaten 2 timmar innan avgång ändå.
Men min förhoppning är att jag istället står och luktar på parfymer samtidigt som en dam kommer och frågar mig om vägen och jag kan förklara, på engelska kanske till och med! ;)

So, hur som helst, jag saknar min bättre hälft. Han som kan laga mat och behandlar mej som en prinsessa. Han skulle passa fint här i mitt bubbelbad. Men men, läste nånstans att par som lever i distansförhållanden är lyckligare? Maybe baby.

Jag är lycklig nu iaf.
Hoppas på att vårt ickesärboliv också blir lyckat, och jag kan inte tro något annat.

Med dig känner jag mig älskad! ??

Otroligt glad för det.

Ha en skön kväll!

Ett mål jag har i sommar, det är att börja sminka mej mindre!
Även om mina elever tittar på mej som om jag vore en utomjording när de nån gång sett mej osminkad, så fattar ju faktist, tro det eller ej, även jag att det har med deras ovana att se mej osminkad att göra.

Men jag tycker det är svårt alltså, kajalen o den mörka ögonskuggan har lixom alltid varit min grej!
Men, jag vill bli ett mer naturligt jag, typ.!
Mascaran får hänga med ett tag till, men jag kan tagga ner på de där ramarna runt ögonen tycker jag!
Men jag har ju så små ögon, det stör mej! Men det är ju ett litet problem, egentligen.

Men när jag var och sminkade mig på make up store än gång frågade sminkösen mig om hon fick fråga mig en sak, och det fick hon ju, snäll som jag är!

Då frågade hon om jag var född sådär?
- hur? Frågade jag.
- ja, med så där snea ögon!
Hehe, jo det svarade jag ju att jag var, inte med glatt humör som jag har nu när jag ser tillbaka på det onormalt korkade frågan, utan då blev jag istället lite ledsen.
Efter mitt svar frågade hon om jag ville lära mej hur man "sminkar bort det". Såklart jag svarade ja och där har ni svaret på varför jag ofta sminkar mig mycket.

Inte för jag tror min sminkning döljer mina snea glober, men på nåt sätt känns det ändå bra att göra nåt åt det!

Och i min journal, står det faktiskt "missbildning". Mina ögon är opererade två gånger och iaf till det bättre.

Så, nu fick ni lite onödigt vetande oxå.
Men idag är jag nöjd med mina ögon, det är lite kul att va lite speciell.!

Äntligen har jag frisknat till från min hemska, hemska sjukdom. Det är bland det äckligaste jag vet, att ha magsjuka. Eller vänta, jag har nog knappt upplevt nåt äckligare, så för mej är det det. Usssch! Så jag tror knappt någon kan vara gladare än mej nu, när jag äntligen är frisk!

Och när jag har varit sjuk en vecka, och inte kunnat röra mej (typ), då får jag sån himla energi när jag är på benen igen, nej Emma, du kanske inte riktigt håller med efter vår vistelse i Motala, då jag efter ett flertal tillfällen drog tillbaka Emsan i armen och bad henne sakta ner. Lite seg i starten kanske ;)


Men som nu, när haft en heldag med olika energiintag, först en sväng på jobbet, sen en sväng till Motala med Emma och på eftermiddagen/kvällen ett besök av Hanna! Då har jag hämtat energi! :-)

Så nu ikväll har jag ägnat mig åt att fixa och pyssla i vårt hem. Såg ni att jag skrev vårt? ;)
Och det är här min rubrik kommer in i bilden! Jag har sån huslängan!
Nu bor jag på landet i ett radhus/parhus med liten trädgård så närheten till landet och trädgård har jag, men jag vill ha mer! ;) såklart, det vill man väl alltid. Men jag längtar så tills vi har vårt drömhus. Ett stort hus med öppen planlösning, vita tak och väggar, trägolv, öppen spis och gärna många rum. Så, mina mäklarvänner? Nån som har ett tips? ;)

Har man en gång bott i hus tror jag att det är svårt att lära sig trivas någon annanstans. Det går väl an om man inte mäktar med ett hus längre, men som för mig, längtar jag hela tiden tillbaka till hus. När jag flyttade från mitt förra hus och flyttade till Finspång tog jag en takvåning för hyresvärden sa att om jag bott i hus skulle jag må bäst av att bo högst upp. Det håller jag inte riktigt med om! Jag trivs bättre på marken!
Som tur var kunde jag flytta tillbaka till Tjällmo inom sinom tid!

Jag kan verkligen sakna att ha en stor trädgård att grilla i. Och spela kubb i! Men men, huset jag bodde i sist blev ju aldrig riktigt mitt drömhus direkt, så själva huset saknar jag inte!
Bara känslan av att bo i hus :-)


Och såklart huslängan blir ännu större när man känner mer och mer hur rätt allting är. Jag hoppas och tror, att en dag står jag där i mitt framtida hus och ser min snygga kock slänga pannkakorna över spisen för att le sådär gulligt mot mej när han fångar dem igen, medan jag sitter i köket och målar naglarna samtidigt som jag läser lärarnas tidning... Utopi? Kanske ;)
Jag brukar aldrig måla naglarna och jag har aldrig sett V slänga pannkakor över spisen. Men vem vet?

Man vet aldrig vad som händer i framtiden, det har jag lärt mig det här året!

Dream on!

Bye

Den här sjukdomen önskar man inte sin värsta fiende. Ja, jag är beredd att kalla det för sjukdom för magsjuka är det värsta jag vet. Jag har varit förskonad mot sjukdomar och förkylningar och har inte inte haft en sjukdomsdag sen jag börjat jobba. Men till loven brukar jag få nån släng av förkylning eller liknande, dock aldrig magsjuka..!

Men såklart, bara för att jag hade sett fram emot att följa med V till Norge och vara där under hela påsklovet så lyckas jag dra på mej den värsta magsjukan jag haft. USCH!!

Idag har jag iaf lyckats ta mej från sängen till soffan, men min ork = noll.

Tur är iaf, att jag hann få en vecka med min älskling och nu planerar jag att åka dit Kristihimmelsfärd. Det får ju inte gå för många veckor utan att vi ses. Men några veckor måste vi klara. Den som väntar på nåt gott!
Nu har vi iaf blivit sambos!
särboförhållande fast ändå sambos, typ :-)
Det gör mej helt varm i hjärtat. Det är underbart.

Så tänker man på framtiden o allt vi har framför oss glömmer man lätt bort att man egentligen mår så fruktansvärt dåligt!

Men som sagt, lite bättre idag är jag så förhoppningsvis kanske jag kan orka ta mej ut o få lite luft imorgon!

Hoppas inte att jag lyckats smitta någon, det här är hemskt!!!

Och min lilla kisse har också fått ett nytt hem! O hon har oxå fått en sambo! Tänk att vi flytta ihop med varsin kille samtidigt! Vi som skulle vara starka singelkvinnor! Hihi, det går inte ;)

Hon bor hos en jätterar familj nu här i Tjällmo. Känns jättebra!

Hörs